umu.sePublikationer
1 - 8 av 8
rss atomLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
  • Disputation: 2018-01-19 09:00 E04, Umeå
    Gylling, Björn
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Patologi.
    Biomarkers of one-carbon metabolism in colorectal cancer risk2017Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    One-carbon metabolism, a network of enzymatic reactions involving the transfer of methyl groups, depends on B-vitamins as cofactors, folate as a methyl group carrier, and amino acids, betaine, and choline as methyl group donors. One-carbon metabolism influences many processes in cancer initiation and development such as DNA synthesis, genome stability, and histone and epigenetic methylation. To study markers of one-carbon metabolism and inflammation in relation to colorectal cancer (CRC) risk, we used prediagnostic plasma samples from over 600 case participants and 1200 matched control participants in the population-based Northern Sweden Health and Disease Study cohort.

    This thesis studies CRC risk with respect to the following metabolites measured in pre-diagnostic plasma samples: 1) folate, vitamin B12, and homocysteine; 2) components of one-carbon metabolism (choline, betaine, dimethylglycine, sarcosine, and methionine); and 3) three markers of different aspects of vitamin B6 status. In addition, this thesis examines three homocysteine ratios as determinants of total B-vitamin status and their relation to CRC risk.

    In two previous studies, we observed an association between low plasma concentrations of folate and a lower CRC risk, but we found no significant association between plasma concentrations of homocysteine and vitamin B12 with CRC risk. We have replicated these results in a study with a larger sample size and found that low folate can inhibit the growth of established pre-cancerous lesions.

    Using the full study cohort of over 1800 participants, we found inverse associations between plasma concentrations of the methionine cycle metabolites betaine and methionine and CRC risk. This risk was especially low for participants with the combination of low folate and high methionine versus the combination of low folate and low methionine. Well-functioning methionine cycle lowers risk, while impaired DNA synthesis partly explains the previous results for folate.

    We used the full study cohort to study associations between CRC risk and the most common marker of vitamin B6 status, pyridoxal' 5-phosphate (PLP), and two metabolite ratios, PAr (4-pyridoxic acid/(PLP + pyridoxal)) estimating vitamin B6 related inflammatory processes and the functional vitamin B6 marker 3-hydroxykynurenine to xanthurenic acid (HK:XA). Increased vitamin B6-related inflammation and vitamin B6 deficiency increase CRC risk. Inflammation was not observed to initiate tumorigenesis.

    Total B-vitamin status can be estimated by three different recently introduced homocysteine ratios. We used the full study cohort to relate the ratios as determinants of the total B-vitamin score in case and control participants and estimated the CRC risk for each marker. Sufficient B-vitamin status as estimated with homocysteine ratios was associated with a lower CRC risk.

    These studies provide a deeper biochemical knowledge of the complexities inherent in the relationship between one-carbon metabolism and colorectal tumorigenesis. 

  • Disputation: 2018-01-19 09:00 MA 121, MIT-huset, Umeå
    Torshage, Axel
    Umeå universitet, Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten, Institutionen för matematik och matematisk statistik.
    Non-selfadjoint operator functions2017Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Spectral properties of linear operators and operator functions can be used to analyze models in nature. When dispersion and damping are taken into account, the dependence of the spectral parameter is in general non-linear and the operators are not selfadjoint.

    In this thesis non-selfadjoint operator functions are studied and several methods for obtaining properties of unbounded non-selfadjoint operator functions are presented. Equivalence is used to characterize operator functions since two equivalent operators share many significant characteristics such as the spectrum and closeness. Methods of linearization and other types of equivalences are presented for a class of unbounded operator matrix functions.

    To study properties of the spectrum for non-selfadjoint operator functions, the numerical range is a powerful tool. The thesis introduces an optimal enclosure of the numerical range of a class of unbounded operator functions. The new enclosure can be computed explicitly, and it is investigated in detail. Many properties of the numerical range such as the number of components can be deduced from the enclosure. Furthermore, it is utilized to prove the existence of an infinite number of eigenvalues accumulating to specific points in the complex plane. Among the results are proofs of accumulation of eigenvalues to the singularities of a class of unbounded rational operator functions. The enclosure of the numerical range is also used to find optimal and computable estimates of the norm of resolvent and a corresponding enclosure of the ε-pseudospectrum. 

  • Disputation: 2018-01-19 09:00 A5_R0, Umeå
    Kurhade, Chaitanya
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för klinisk mikrobiologi.
    Interplay between tick-borne encephalitis virus and the host innate immunity2017Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Flavivirus finns spridda över hela världen och orsakar miljontals infektioner varje år. Några av de medicinsk mest viktiga flavivirusen är fästingburen encefalit virus (TBEV), West Nile virus (WNV), Japansk encefalit virus (JEV), gula febern (YFV) och Zika virus (ZIKV). Dessa virus kan orsaka olika komplikationer till exempel blödarfeber och hjärninflammation.

    Vid en infektion så upptäcker värdcellen virusinfektionen med hjälp av speciella receptorer, så kallade PRRs. Dessa finns i alla celler och känner igen viruskomponenter som normalt inte finns i en oinfekterad cell. När PRRs detekterar en virusinfektion svarar cellen med att tillverka ett signal protein interferon (IFN). IFN skickas ut ur cellen och hämmar virusinfektioner genom att sätta igång ett försvarsprogram i andra celler bestående av hundratals försvarsproteiner som kan motverka virusinfektionen. Vilka PRRs som behövs för att detektera ett virus är olika vid olika virusinfektioner. I första studien fann vi att IPS-1 är av yttersta vikt för skydda mot fästingburna flavivirus. IPS-1 är ett så kallat adapter protein som behövs för att två PRRs, RIG-I och MDA-5, ska kunna förmedla signaler som leder till IFN tillverkning. Med hjälp av möss som saknar IPS-1 fann vi att IPS-1 behövs för att tillverka IFN protein och skydda mot fästingburna flavivirus. IPS-1 var särskilt viktigt för interferon produktion inom luktloben i hjärnan. Därför kunde vi dra slutsatsen att immunresponsen regleras olika inom olika delar av hjärnan.

    Ett försvarsprotein som visat sig vara särskilt viktig vid virusinfektion är viperin. Viperin har visat sig kunna hämma en rad olika virus men den specifika rollen av viperin in vivo vid flavivirus infektion var inte fullt känd. Vi fann att viperin behövs för att hämma LGTV i lukloben och storhjärnan men inte i lillhjärnan. Vi kunde bekräfta detta med hjälp av primära nervceller isolerade från dessa hjärnregioner. Vi fann även att viperin var av yttersta vikt för att kontrollera TBEV, WNV och ZIKV infektion i nervceller från hjärnbarken (del av storhjärnan). Därför kunde vi dra slutsatsen att ett enskilt försvarsprotein kan avgöra mottagligheten mot flavivirus inom olika hjärnregioner.

    Trots att viperin är så viktig för att skydda mot flavivirus så vet vi inte hur viperin åstadkommer detta. Därför ville vi undersöka hur viperin kan förmedla sin antivirala effekt. Vi fann att viperin kan binda till flera TBEV proteiner, men att viperin specifikt kan bryta ner ett virusprotein som heter NS3. NS3 är väldigt viktigt för att flavivirus ska kunna etablera en infektion och kunna föröka sig. Eftersom vi visste att viperin kan hämma andra flavivirus ville vi veta om viperin även förstör NS3 från JEV, ZIKV och YFV. Vi upptäckte att viperin kunde binda till NS3 hos alla dessa flavivirus men att viperin specifikt förstörde TBEV och ZIKV NS3, intressant nog så kunde viperin endast hämma dessa virus infektioner men inte JEV och YFV.

    I den sista studien ville vi karaktärisera en ny TBEV stam som bara orsakar magoch tarmbesvär men inga neurologiska symptom. TBEV har aldrig tidigare visat sig kunna orsaka detta och därför ville vi undersöka saken vidare. Vi fann att denna TBEV stam skiljde sig mot en närbesläktad stam genom att orsaka en starkare immunrespons men mildare sjukdomsförlopp.

    Sammanfattningsvis har jag undersökt samspelet mellan fästingburna flavivirus och det medfödda immunförsvaret. Jag har även visat att immunresponsen regleras olika inom olika hjärnregioner, både beträffande IFN inducering och antivirala proteiner. Vidare har jag hittat mekanismen för hur viperin proteinet hämmar TBEV och ZIKV, vilket var genom att förstöra NS3. Dessutom har jag karaktäriserat sjukdomsförloppet hos möss efter infektion med en ovanlig TBEV stam som orsakar mag och tarm besvär.

  • Disputation: 2018-01-26 13:00 Hörsal D, Unod T9, 9 tr., Umeå
    Brunström, Mattias
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Medicin.
    Effect of antihypertensive treatment at different blood pressure levels2017Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Hjärt-kärlsjukdomar leder till fler dödsfall och fler förlorade levnadsår än någon annan sjukdomsgrupp. Den enskilt viktigaste riskfaktorn som bidrar till hjärtkärlsjukdomar ur ett befolkningsperspektiv är högt blodtryck. Risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar minskar om man behandlar högt blodtryck men till vilken nivå blodtrycket skall behandlas är kontroversiellt.

    Denna avhandling innefattar två systematiska översikter och meta-analyser samt ett arbete som jämför olika sätt att hantera skillnader mellan studier i meta-analyser. De systematiska översikterna sammanställer data från randomiserade kontrollerade studier av blodtryckssänkande behandling. Vår övergripande frågeställning var om effekten av behandling påverkas av blodtrycksnivån innan behandling. Mer specifikt studerades hur behandling påverkade risken att dö eller drabbas av hjärt-kärlsjukdom vid olika blodtrycksnivåer.

    Det första arbetet fokuserade på personer med diabetes. För dessa fann vi att blodtryckssänkande behandling minskar risken att dö eller drabbas av hjärtkärlsjukdom vid nivåer ≥ 140 mmHg. Vi fann ingen nytta, men möjligen en skadlig effekt av behandling, vid lägre blodtrycksnivåer. Det andra arbetet inkluderade studier oberoende av vilka sjukdomar deltagarna hade. Vi fann att den förebyggande effekten av blodtryckssänkande behandling berodde på blodtrycksnivån. Vid blodtryck > 160 mmHg minskade risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar med 22 % hos de som erhöll behandling. Om blodtrycket var 140-160 mmHg minskade risken med 12 %, men om blodtrycket var < 140 mmHg sågs ingen behandlingseffekt. Hos personer med känd kranskärlssjukdom, och ett medelblodtryck på 138 mmHg, fann vi en något minskad risk för hjärt-kärlhändelser med ytterligare behandling. I det tredje arbetet fann vi att skillnader i resultat mellan olika studier inte kan antas bero endast på olika grad av blodtryckssänkning i studierna. När resultaten standardiserades, som om alla studier hade sänkt blodtrycket lika mycket, ökade nämligen skillnaderna mellan studierna. Detta resulterade i sin tur i snedvridning av resultaten från meta-analyser av standardiserade värden.

    Sammanfattningsvis minskar blodtryckssänkande behandling risken att dö eller drabbas av hjärt-kärlsjukdomar om blodtrycket är 140 mmHg eller högre. Vid lägre nivåer är nyttan med behandling osäker samtidigt som det finns potentiella risker. Standardisering bör inte användas rutinmässigt vid metaanalyser av blodtrycksstudier. Tidigare meta-analyser som använt denna metod bör tolkas med försiktighet.

  • Disputation: 2018-01-26 13:00 hörsal E04, byggnad 6E, Norrlands Universitetsjukhus., Umeå
    Khoshnood, Behzad
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för molekylärbiologi (Medicinska fakulteten).
    Function and targets of the Urm1/Uba4 conjugation machinery in Drosophila melanogaster2017Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Posttranslational modification (PTM) of proteins is essential to maintain homeostasis and viability in all eukaryotic cells. Hence, besides the sequence and 3D folding of a polypeptide, modification by multiple types of PTMs, ranging from small molecular groups to entire protein modules, adds another layer of complexity to protein function and regulation. The ubiquitin-like modifiers (UBLs) are such a group of evolutionary conserved protein modifiers, which by covalently conjugating to target proteins can modulate the subcellular localization and activity of their targets. One example of such a UBL, is the Ubiquitin related modifier 1 (Urm1). Since its discovery in 2000, Urm1 has been depicted as a dual function protein, which besides acting as a PTM, in addition functions as a sulfur carrier during the thio-modification of a specific group of tRNAs. Due to this dual capacity, Urm1 is considered as the evolutionary ancestor of the entire UBL family. At present, it is well established that Urm1, with help of its dedicated E1 enzyme Uba4/MOCS3, conjugates to multiple target proteins (urmylation) and that Urm1 thus plays important roles in viability and the response against oxidative stress.

    The aim of this thesis has been to, for the first time, investigate the role of Urm1 and Uba4 in a multicellular organism, utilising a multidisciplinary approach that integrates Drosophila genetics with classical biochemical assays and proteomics. In Paper I, we first characterized the Drosophila orthologues of Urm1 (CG33276) and Uba4 (CG13090), verified that they interact physically as well as genetically, and that they together can induce urmylation in the fly. By subsequently generating an Urm1 null Drosophila mutant (Urm1n123), we established that Urm1 is essential for viability and that flies lacking Urm1 are resistant to oxidative stress. Providing a molecular explanation for this phenotype, we demonstrated an involvement of Urm1 in the regulation of JNK signaling, including the transcription of the cytoprotective genes Jafrac1 and gstD1. Besides the resistance to oxidative stress, we have moreover (Manuscript IV) made an in-depth investigation of another phenotype displayed by Urm1n123 mutants, an overgrowth of third instar larval neuromuscular junctions (NMJs), a phenotype which is shared also with mutants lacking Uba4 (Uba4n29).

    To increase the understanding of Urm1 in the fly, we next employed a proteomics-based approach to identify candidate Urm1 target proteins (Paper II). Using this strategy, we identified 79 Urm1-interacting proteins during three different stages of fly development. Of these, six was biochemically confirmed to interact covalently with Urm1, whereas one was found to be associated with Urm1 by non-covalent means. In Manuscript III, we additionally identified the virally encoded oncogene Tax as a target of Urm1, both in Drosophila tissues and mammalian cell lines. In this study, we established a strong correlation between Tax urmylation and subcellular localization, and that Urm1 promoted a cytoplasmic accumulation and enhanced signalling activity of Tax, with implications for a potential role of Urm1 in Tax-induced oncogenesis.

    Taken together, this thesis provides a basic understanding of the potential roles and targets of Urm1 in a multicellular organism. The four studies included cover different aspects of Urm1 function and clearly points towards a highly dynamic role of protein urmylation in fly development, as well as in adult life.

  • Disputation: 2018-02-02 09:00 Hörsal D, Umeå
    Liu-Helmersson, Jing
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Epidemiologi och global hälsa.
    Climate Change, Dengue and Aedes Mosquitoes: Past Trends and Future Scenarios2018Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Bakgrund Klimatförändringar tillsammans med en ökad frekvens av globala resor och handel har gynnat spridningen av Aedes-myggor och möjliggjort att de sjukdomar som de överför (dengue feber, Chikungunya, Zika och gul feber) etablerar sig i tidigare oinfekterade områden. Det två största utbrotten av dengue i Europa inträffade i Aten 1927 och på den portugisiska ön Madeira 2012 orsakades av Aedes aegypti, men i de allra flesta delar i Europa finns inga rapporter om Aedes aegypti. Ett utbrott av dengue kräver att fyra villkor uppfylls: tillräckligt mottagliga människor, rikligt med Aedes-vektorer, introduktion av dengue-virus, och ett gynnsamt klimat. En stor fråga idag är om Aedes aegypti kan etableras igen i Europa i ett förändrat klimat, och hur nuvarande och framtida klimatförhållanden möjligör dengue smittspridning globalt och regionalt i Europa. Denna avhandling försöker svara på dessa frågor.

    Metoder Två processbaserade matematiska modeller utvecklades i arbetet med denna avhandling. En av modellerna beskriver vektorns förmåga att överföra dengue – vektorkapaciteten – baserat på temperatur och dyngstemperaturens varation (DTR). Den andra modellen beskriver vektorpopulationens dynamik baserat på myggans livscykel. Myggornas populationsdynamik och populationstäthet uppskattades med en modell baserat på enbart klimat, samt en modell baserat på klimat, mänsklig befolkning och BNP. Vektorgruppens tillväxthastighet härleddes som ett tröskelvärde för att uppskatta vektorernas invasionsbenägenhet till nya områden i takt med att klimatet förändras.

    Resultat Med hjälp av vektorkapacitetmodellen uppskattade vi den epidemiska potentialen av dengue smittad av Aedes aegypti globalt och i Europa av Aedes aegypti och Aedes albopictus. Vi visar att den genomsnittliga temperaturen och DTR båda är viktiga för dengue myggornas kapacitet att starta epidemier, särskilt i tempererade klimatzoner, så som Europa. För närvarande är Syd-Europa tillräckligt gynnsamt för dengueepidemier vissa tider på året om myggpopulationerna är tillräckligt stora. Vi visat att Aedes aegypti möjligen kan etablera sig längs Europas södra utkanter idag. I slutet av detta århundrade kan invasionen av Aedes aegypti nå så långt norrut till mitten av Europa om vi inte begränsar klimatutsläppen mer än vad vi gör idag. Om vi följer klimatavtalet från Paris 2015 där den globala uppvärmningen begränsar till under 2 grader kan invasionen troligtvis förhindras, eller i vilket fall kraftigt begränsas i Europa.

    Slutsats Ett varmare klimat kommer att öka antalet geografiska områdena i Europa som är gynnsamt för Aedes aegypti. Det kommer även öka tidsfönstret för vektorernas epidemiska potential globalt, och i synnerhet för Europa. En framgångsrik implementering av klimatavtalet från 2015, som riktar sig mot att begränsa uppvärmingen till under 2 grader, skulle väsentligt minska risken för en framtida invasion av dengue, zika och chikungunya i Europa. Därför beror risken för dengueöverföring och andra infektionssjukdomar i södra Europa till stor del på mänskliga ansträngningar för att med utsläppsminskningar av växthusgaser kontrollera klimatförändringen.

  • Disputation: 2018-02-02 09:00 Forum Hörsal M, Campus Skellefteå., Skellefteå
    Norberg, Catharina
    Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för omvårdnad.
    Understanding spirituality and religiosity among very old people: measurements and experiences2018Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [sv]

    Denna avhandling omfattar fyra delstudier. Det övergripande syftet var att testa skattningsskalor med avseende på dess psykometriska egenskaper och få en ökad förståelse för faktorer relaterade till, samt erfarenheter av andlighet och religiositet bland de allra äldsta. Att vara mycket gammal, det vill säga över 85 år och äldre, kan innebära en ökat risk för sårbarhet. Andlighet har i tidigare studier visat sig ha betydelse för välbefinnande, mening och mål i livet, upplevelse av tröst, coping och en hjälp att anpassa sig till de ändrade livsvillkor som åldrandet kan innebära. Det finns ingen enhetlig definition av begreppet andlighet. Andlighet kan förstås som en djup form av religiositet men andlighet kan också förstås som ett övergripande begrepp som kan innefatta religion. En ytterligare förståelse av begreppet är att andlighet innefattar mening och mål i livet vilket kan utryckas på olika sätt genom exempelvis, musik, konst, litteratur, meditation, naturupplevelse, gemenskap och bön. Tidigare studier visar att äldre personer sammankopplar andlighet med religiositet och personlig tro.

    Samtliga studier i den här avhandlingen bygger på data insamlat inom Umeå 85+/GERDA. Umeå 85+/GERDA är en populationsbaserad studie där varannan 85-åring, varje 90-åring och samtliga 95 år och äldre inbjudits att delta. Datainsamlingen startade år 2000 och har därefter upprepats vart femte år.

    Delstudie I, II och III är tvärsnittsstudier som bygger på självskattningsskalor, mätningar och uppgifter från medicinska journaler. Delstudie IV är en intervjustudie, där deltagarna har ombetts att berätta om hur de uppfattar andlighet.

    Delstudie I innefattade 43 personer. Bland dessa var 37 kvinnor och 6 män, medelåldern var 92 år och samtliga bekände sig som kristna. I denna delstudie besvarade samtliga en skala som mäter religiös orientering, det vill säga drivkraften/motivationen för religiositet. Syftet var att undersöka om skalan går att använda bland mycket gamla personer samt om den kan skilja mellan inre och yttre motivation till religiositet. Resultatet visade att skalan är tillförlitlig och att inre och yttre motivation till religiositet går att åtskilja genom att de påståenden som mäter inre respektive yttre motivation till religiositet fördelade sig i olika kluster.

    I delstudie II ingick två urvalsgrupper. Grupp 1 innefattade 198 personer. Bland dessa var 126 kvinnor och 72 män, medelåldern var 88, 9 år. Grupp 2 innefattade 60 personer. Bland dessa var 26 kvinnor och 34 män med en medelålder på 39, 2 år. Samtliga besvarade Självtranscendens Skalan (STS). Efter att fem påståenden exkluderats fördelades de återstående påståendena i två faktorer som bedömdes motsvara intrapersonell självtranscendens och interpersonell självtranscendens. Resultatet visade på god trovärdighet och tillförlitlighet av den svenska versionen.

    Delstudie III innefattade 190 personer, 123 kvinnor och 67 män med en medelålder på 88, 8 år. Samtliga besvarade Självtranscendens Skalan (STS). Av dessa besvarade 55 personer skalan vid två tillfällen med 5 års mellanrum. Syftet med studien var att beskriva samband mellan självtranscendens och fysiskt och psykologiskt välbefinnande samt att undersöka samband mellan självtranscendens och negativa livshändelser samt om självtranscendens påverkar livslängd. Resultatet visade ett signifikant positivt samband mellan självtranscendens och välbefinnande, självskattad hälsa, att ha någon att samtala med och att kunna vistas utomhus. Resultatet visade även ett signifikant negativt samband mellan självtranscendens och depression, demenssjukdom, osteoporos, att bo på äldreboende och att uppleva känslor av ensamhet. Vidare visar resultatet att en alltför stor belastning av negativa livshändelser signifikant minskar självtranscendens och därigenom förmåga att transcendera. Självtranscendens påverkade dock inte livslängd/överlevnad.

    Delstudie IV innefattade 12 personer, 10 kvinnor och 2 män med en medelålder på 89,7 år. Studien bygger på intervjuer där deltagarna har berättat om sina tankar om andlighet. Resultatet visar att andlighet för dessa personer var nära sammankopplat med religiositet och en personlig tro på något större/Gud som de litade på. Deltagarna beskrev andlighet som en djup kontakt med Gud och viktiga personer som funnits och finns i deras närhet. Deltagarna utryckte en önskan om att få tala om sin tro men samtal om andlighet och tro är inte ett vanligt samtalsämne. Dels för att det är svårt att sätta ord på sin tro men även på grund av en rädsla att inte bli tagen på allvar. Vidare visade resultatet att andlighet handlar om att transcendera livets svårigheter och livsvillkor. Deltagarna berättade om svåra erfarenheter i livet och om den förestående döden på ett naturligt sätt och uttryckte tacksamhet över att få leva. Resultatet visade också att andlighet handlar om att leva i en medvetenhet om att det finns något mera än den synliga världen. Deltagarna uttryckte en stor förundran men uttryckte även frågor om Guds egenskaper.

    Sammanfattningsvis visar avhandlingen att skalor som mäter religiös orientering (SROS) och självtranscens (STS) är tillförlitliga och användbara vid forskning bland mycket gamla personer. Avhandlingens resultat visar på ett statistiskt säkerställt samband mellan självtranscendens och hälso- och ohälsorelaterade faktorer. Avhandlingen kan bidra med en ökad kunskap om hur andlighet kan uttryckas. Vårdpersonal behöver både teoretiskt och praktiskt kunnande för att kunna förstå andliga behov och ge andlig omvårdnad.

    Publikationen är tillgänglig i fulltext från 2019-02-02 00:00
  • Disputation: 2018-02-02 10:00 Hörsal E, Humanisthuset, Umeå
    Pennlert, Julia
    Umeå universitet, Humanistiska fakulteten, Institutionen för kultur- och medievetenskaper.
    Poesi pågår: en studie av Poeter.se 2003-20162018Doktorsavhandling, monografi (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    This dissertation presents a study of Poeter.se, a Swedish web community for reading and writing poetry. The aim is to examine and analyze how a literary community online works, how the writers present themselves as authors and how conventions connected to poetry migrate into or are negotiated in the digital environment. The vast amount of material published on the website during the time-period 2003-2016 (2 million comments and about 860 000 poems) makes it imperative to raise questions about methodology and the dissertation highlights how a researcher dealing with digital material can combine methods. 

    The study is divided into six chapters in which I use different theoretical frameworks, such as the concept of digital paratexts, theories and discussions about the function of the author in a digital media landscape, and media-specific theories about how reading and writing can be approached when they occur online. The central research questions are: What characterizes the connection between genre-specific traits in poetry and the digital platform on which they are published? What kind of relations can be seen between the participants and their publication patterns, and the website? How do the members present their writing and their participation at the site?