Umeå University's logo

AIM: The study aimed to explore the experiences of care and recovery among older patients treated for physical trauma.

DESIGN: A qualitative study with a constructivist grounded theory design.

METHODS: Fifteen in-depth interviews with older adults recovering from physical trauma were conducted and analysed between 2019 and 2023, in accordance with grounded theory methodology.

RESULTS: The findings show that for older patients who suffered physical trauma, the core category was the strive to recapture autonomy. This was achieved by means of Adaptation, Reflection and Interactions, which constitute the three main categories. Recovery involves facing and navigating various new life challenges, such as increased dependency on others, managing difficult symptoms and adapting in various ways to everyday life. The recovery process was influenced by fear, hope and the attitude towards new challenges.

CONCLUSION: Older adults being cared for after a traumatic event have a difficult path to recovery ahead of them. Dealing with increased unwanted dependency on others was a main concern for the participants. Undertreated symptoms can lead to undesired isolation, delayed recovery and further increase unwanted dependency. On the other hand, hope, which was defined as having a positive approach to life and longing for the future, was a strong accelerating factor in the recovery process.

IMPACT: As a result of this study, we have established that older patients experience the initial period after trauma as difficult and that support in the initial phase can be helpful when returning home. As healthcare services are under increasing pressure because of an ageing population, this study contributes by addressing an understudied population and clarifying their concerns.

REPORTING METHOD: Reporting adheres to the COREQ (COnsolidated criteria for REporting Qualitative research) Checklist.

PATIENT OR PUBLIC CONTRIBUTION: No patient or public involvement.

Rapporten ”Piggast kör” Ambulanssjukvårdaren, säkerheten och utryckningarna” handlar om erfarenhetsbaserad kunskap hos ett stort antal ambulanssjukvårdare i Sverige. Under perioden februari till mars månad 2022 genomfördes en nationell undersökning om erfarenheter hos ambulanssjukvårdare. En elektronisk Websurvey distribuerades till ambulanssjukvårdare som var organiserade i den fackliga organisationen Kommunal och tillfrågades om skaderisker, utsatthet och betydelsen av förebyggande arbete inom ambulanssjukvården. Totalt 134 ambulanssjukvårdare deltog i enkätundersökningen varav en majoritet av dem som deltog både svarade på frågor och lämnade beskrivningar och sina berättelser. Därmed framträder såväl en statistisk bild över olika förhållanden samtidigt som deras ord i berättelserna beskriver skeenden, situationer, risker men även betydelsen av utveckling och skadeförebyggande arbete. Studien fokuserar endast på generella erfarenheter och kunskaper samt insikter på organisationsnivå. Därav följer att deras individuella situation och konsekvenser ej undersökts.

Huvudresultatet av studien visar att det samlat finns en mycket stor erfarenhet av utsatthet, risker och skadehändelser som är förknippade med ambulanssjukvårdarens roll som ambulansförare men även som medåkare. Denna erfarenhetsbaserade kunskap är det mycket viktigt att utgå ifrån i såväl utvecklingsarbete samt vidare forskning. Studien visar på flera viktiga resultat.

Undersökningen baseras på fyra frågor: 1) Hur upplever ambulanssjukvårdare att deras behov av grundläggande förarutbildning och vidareutbildning blivit tillgodosedda? 2) Vilka riskfyllda trafikmiljöer och riskfaktorer har ambulanssjukvårdare identifierat som utryckningsförare? 3) I vilken utsträckning upplever ambulanssjukvårdare att de fått erkännande och feedback för avvikelserapporteringar i samband med incidenter och risker vid ambulanskörning och utryckningskörning? 4) Vilka utmaningar ser ambulanssjukvårdare i framtiden för att stärka utryckningsförarens kompetens, förutsättningar till utveckling och trafiksäker ambulanskörning? Samtliga frågor har besvarats i undersökningen och syftet är därmed uppnått i projektet.

En majoritet av deltagarna upplevde att de hade fått en god och tillräcklig grundutbildning (förarutbildning) som ambulanssjukvårdare. 104 av 134 deltagarna hade denna uppfattning. Det fanns heller ingen skillnad mellan deltagare som hade kortare eller längre yrkeserfarenhet som ambulansförare i frågan om hur man hade upplevt den grundläggande förarutbildningen. Däremot var uppfattningen helt annorlunda när det handlade om hur de upplevde vidareutbildningen för utryckningsförare. Här var fler missnöjda med vidareutbildningen jämfört med grundutbildningen. 67 av 134 deltagare var inte nöjda med sin vidareutbildning som de såg flera brister i.

I studien berättar ambulanssjukvårdarna om de riskfyllda trafikmiljöer som de måste kunna hantera och navigera i under ambulanskörning och utryckningskörning. De fem mest komplicerade trafikmiljöer och omständigheter i förhållande till risk som deltagarna har lämnat i sina berättelser är: stadstrafik (38.1 procent), korsningar (33 procent), landsbygd (11.9 procent), halka (10.4 procent) och mörkerkörning (10.4 procent).

25 procent av ambulanssjukvårdarna hade själva varit inblandade i skadehändelser med ambulansen efter att ha genomfört ordinarie körning medan nästan lika många (22 procent) hade erfarenheter av att ha kolliderat under utryckningskörning. Trots skadeerfarenheter och lång yrkesverksamhet som ambulanssjukvårdare var det påfallande många deltagare som aldrig gjorde några avvikelserapporter om risker i samband med ambulanskörning och utryckningskörning till sin arbetsgivare. 71 deltagare svarade att de aldrig lämnade in några avvikelser till sina chefer. Av de som hade lämnat in avvikelserapporter var det en majoritet (53 ambulanssjukvårdare) som inte hade fått någon feedback på avvikelserna från sin arbetsgivare.

En övervägande majoritet av deltagarna önskade att det infördes ett nationellt förarbevis för all ambulanspersonal för att få framföra ett ambulansfordon i vägtrafiken. 117 av 134 deltagare hade denna uppfattning.

Det finns flera utmaningar inom ambulanssjukvården för att kunna stärka arbetsvillkoren, trafiksäkerheten och patientsäkerheten. Förekomsten av alkohol- och droganvändning hos ambulanspersonal är något som ambulanssjukvårdarna berättar om i sina svar. 24 deltagare berättar att de i dag känner en kollega i sin närhet som har alkohol- och drogmissbruk. Ambulanssjukvårdarna är dock inte positiva till ett införande av alkolås i ambulansfordonen. 82 av 134 deltagare är emot ett sådant införande samtidigt som 43 deltagare i studien är positiva till ett sådant förebyggande arbete för ökad säkerhet.

Ambulanssjukvårdare i undersökningen berättar också om en svår situation där de under sina ambulansuppdrag är utsatta för såväl verbala hot och fysiskt våld från patienter, närstående och från okända personer. Dessa händelser inträffar såväl inne i ambulansens vårdutrymme inför eller under transport men även på hämtplats. 16 procent av ambulanssjukvårdarna berättar att de har egen erfarenhet av att ha blivit utsatta för stenkastning under ambulansuppdraget och 38 procent svarade att de hade någon kollega som en eller flera gånger blivit utsatta för stenkastning. 25 procent av ambulanssjukvårdarna hade egna erfarenheter av att låsa in sig i sitt eget ambulansfordon (barrikadering) på grund av rädslor, hot eller riktat våld. 54 procent av dem uppgav att de hade kollegor som hade använt barrikadering som en förebyggande strategi att kunna skydda sig i ambulansfordonet.

Tidigare forskning inom området ambulanssäkerhet i Sverige har visat att det finns flera viktiga erfarenheter och praktisk kunskap hos ambulanssjuksköterskor. Under år 2021 genomfördes en elektronisk Websurvey riktad till enbart ambulanssjuksköterskor. Totalt 67 ambulanssjuksköterskor deltog i undersökningen (Lundälv, 2021). Studien visade att var fjärde ambulanssjuksköterska i studien hade erfarenhet av att ha varit inblandad i en skadehändelse med ambulansfordon som de själva kört. Studien visar att en övervägande majoritet av ambulanssjuksköterskorna vill ha ett nationellt förarbevis för alla som kör ambulansfordon vid utryckningskörning inom ambulansverksamheten (89%). De saknar också en erfarenhetsåterföring och feedback från avvikelserapporterna som de författat efter incidenter i samband med ambulanskörning och utryckningskörning (55%). Var tredje ambulanssjuksköterska uppgav i undersökningen att de hade en kollega som hade alkohol- och drogmissbruk inom ambulansverksamheten. 40 procent av ambulanssjuksköterskorna ansåg att ambulansfordonen borde utrustas med alkolås som en skadepreventiv åtgärd. 60 procent av deltagarna i studien ansåg att Vårdförbundet inte arbetade tillräckligt aktivt med frågor om säkerhet och ambulanskörning.

Men vilka erfarenheter och praktisk kunskap finns hos ledningsansvariga (verksamhetschefer) inom ambulanssjukvården om ambulanssäkerhet i Sverige? Föreliggande rapport fokuserar på denna grupps erfarenheter och kunskap. De ledningsansvariga benämns i rapporten för de Prehospitala arkitekterna. Detta är en grupp ledningsaktörer som har goda möjligheter och stort inflytande att påverka och driva det skadeförebyggande arbetet inom ambulansverksamheten. Den Prehospitala arkitekten är en förebild inom verksamheten och i sin ledarroll har denne ett unikt ledningsuppdrag att sträva efter att stärka ambulanssäkerheten (inklusive patientsäkerhet, arbetsmiljösäkerhet och trafiksäkerhet), ge stöd och feedback till samtlig ambulanspersonal och kunna agera som en proaktiv säkerhetsaktör. Detta innebär att den Prehospitala arkitekten också svarar för uppföljning och kontroll av det skadeförebyggande arbetet på lång sikt inom verksamheten.

Huvudresultatet av en Websurvey riktad till Prehospitala arkitekter visar på en splittrad ledningsbild. Det finns ingen enhetlighet i det skadeförebyggande arbetet och det saknas samsyn i de problembilder som finns avseende ambulanssäkerhet, förebyggande arbete och uppföljning. De Prehospitala arkitekterna ställs inför olika frestelser och utmaningar vad gäller arbetsmiljösäkerhet, patientsäkerhet och trafiksäkerhet. Härvidlag finns en medvetenhet om alkohol- och drogförekomst hos ambulanspersonal, risker med dygnstjänstgöring och bristande stöd från ledningen inom sjukvårdsregionerna. I rapporten sammanställs erfarenheter och röster från de Prehospitala arkitekterna och det framkommer en splittrad bild av aktörer som har mångårig erfarenhet och ett skadeförebyggande arbete som måste utvecklas i flera avseenden.

Ambulanssäkerhet och förebyggande arbete innebär att det ställs många olika krav på de Prehospitala arkitekterna. Samtidigt som det genomförs rollbyten mellan personal i ambulansfordon, förekomst av alkohol- och drogproblematik hos ambulanspersonal, personalens utnyttjande av dygnstjänstgöring trots verksamhetschefernas skepsis o.s.v. finns en medvetenhet om de risker som detta kan få för såväl trafiksäkerhet, patientsäkerhet som arbetsmiljön.

Rollators (four-wheel walkers in USA; zimmer frames in UK) are commonly used as mobility aids for the elderly and people with a variety of disabilities. Pedestrian rollator users are a sub-group of Vulnerable Road Users (VRUs), although this group is rarely recognised in traffic safety contexts. The aim of this study is to extract and analyse rollator related pedestrian accident and injury data in Sweden. The results will provide valuable insight into the risks and obstacles rollator users are exposed to in the traffic environment and may in the long term contribute to improving the mobility of this group. The current study is based on data from 2,020 accidents involving 2,305 persons extracted from the Swedish Traffic Accident Data Acquisition (STRADA) database. For consistency reasons, a subset of data (N = 745) was analysed in order to investigate the development of accidents over a period of 10 years. Thereafter, each accident in the whole data set was registered as either single or collision. The results show that the number of rollator accidents in Sweden increased by approximately 80% during 2007–2016. Females dominate the injury statistics of single accidents, collisions, as well as fatal outcome, which may be due to exposure and/or differences in physical characteristics. Single accidents are much more common than collisions (n=1,668 and n=352, respectively) and the injury consequences are at least as serious. Data from the present study have revealed that the frequency of minor injuries (ISS 1–3) is 4.3 times, moderate (ISS 4–8) 6.0 times and serious injuries (ISS 9–15) 8.9 times higher in single accidents than in collisions. Fatal injuries are, however, more common in collision events (33 in comparison to 8). The vast majority of single accidents (99%) was due to falls. Many of the single accidents (29%) were caused by ground level differences (typically a curb) or due to surface conditions (19%). Collisions involved cars, trucks or buses in 91% of cases, occurring predominantly in car parks (31%) and on (zebra) crossings (30%). In 54% of cases the vehicles reversed into the rollator. Abbreviated Injury Scale (AIS) 3+ injuries were dominated by head (36%) and torso (33%) injuries in collision events, and hip fractures (71%) in single accidents. The present study shows that further research into rollator user related accidents, both single accidents and collision events, is required. In order to introduce appropriate measures, future work should follow up on accident and injury developments and further improve the quality of mobility aid related accident data in general. Improved stability and design, proper training programmes, effective maintenance services, development of a supporting infrastructure would contribute to increased safety for rollator users.

Uppdraget att rädda liv slutar med att ambulansföraren Ingemar Johansson själv blir ett trafikoffer. I hög fart kraschar han och kollegan rakt in i en bergklack. ”Jag har tur som överlever, men jag blir bestulen på mitt drömyrke”, säger 64-åringen. Hans historia är en av flera som nu får skadeforskare att kräva åtgärder för att minska blåljuspersonalens utsatthet.

Det finns en stor kunskap och erfarenhet hos ambulanssjuksköterskor om betydelsen av förarutbildning, förebyggande arbete och förhållningssätt till ambulanskörning och utryckningskörning. Föreliggande studie baseras på röster från 67 ambulanssjuksköterskor och deras erfarenheter av skadehändelser, risker, utsatthet men även förslag till förebyggande åtgärder och utbildningsbehov. Under år 2021 genomfördes en elektronisk Websurvey riktad till enbart ambulanssjuksköterskor. Totalt 67 ambulanssjuksköterskor deltog i undersökningen. Var fjärde ambulanssjuksköterska i studien hade erfarenhet av att ha varit inblandad i en skadehändelse med ambulansfordon som de själva kört. Studien visar att en övervägande majoritet av ambulanssjuksköterskorna vill ha ett nationellt förarbevis för alla som kör ambulansfordon vid utryckningskörning inom ambulansverksamheten (89%). De saknar också en erfarenhetsåterföring och feedback från avvikelserapporteringar som de gjort vid incidenter i samband med ambulanskörning och utryckningskörning (55%). Var tredje ambulanssjuksköterska uppgav i undersökningen att de hade en kollega som hade alkohol- och drogmissbruk inom ambulansverksamheten. 40 procent av ambulanssjuksköterskorna ansåg att ambulansfordonen borde utrustas med alkolås som en skadepreventiv åtgärd. 60 procent av deltagarna i studien ansåg att Vårdförbundet inte arbetade tillräckligt aktivt med frågor om säkerhet och ambulanskörning.

“Norm-creative crisis preparedness” is a research project aiming to explore and co-design communication strategies and methods for supporting crisis preparedness and responses before and during times of crisis. This proposed poster presents the result from a survey study where representing members of the disability movement in Sweden have shared their experiences of living and acting in a pandemic. This material can inform a novel perspective of what it means for people with various kinds of disabilities to live with and through a crisis and how they can be supported by the right crisis response. By listening to voices from the (dis)ability movement the project strives at going beyond a normative view of what constitutes crisis preparedness and explores what we can learn from people whose everyday lives have always been characterized by extraordinary circumstances. The project is strongly informed by and protects human rights of people with disabilities with all that implies of matters of equality, inclusion and justice.