The present article provides an initial systematic analysis of how social networks influence productivity in regional agglomerations. This is accomplished by means of matched employer–employee data for the entire Swedish economy for the period 1990–2008, allowing us to construct a weighted co-worker network with aggregated tie weights on the plant level. We find evidence that increasing density of the plant-level network has a positive effect on productivity, particularly in large regional industry-clusters with high degrees of specialization. Triadic closure of ties is, however, negatively linked to productivity, suggesting the importance of nonredundant knowledge. Moreover, we find only limited support for the notion that the diversity of linkages within or across regions as such is beneficial for productivity. Instead, we show that the degree of specialization conditions the extent to which both linkages to related industries in the region and nonlocal ties are beneficial. Our results thus suggest that having dense social networks is a crucial feature of high-performing agglomerations, and that interindustry, as well as interregional, linkages are compensatory in cases when sufficient industry specialization is absent.

While the family may serve as a resource for entrepreneurs, it has been studied separately in different disciplines. In this paper, we combine the arguments on familial relationships (family firm literature) and skill variety (regional learning literature) to analyse how different forms of entrepreneurial family relationships (co-occurrences) facilitate firm performance, and how familial relationships moderate the effects of skill variety on firm performance. Using longitudinal data (2002-2012) on a sample of privately owned firms with up to 50 employees with matched information on all employees, our results show that entrepreneur children relationship is the dominant dyad familial relationship in family firms. The fixed effects estimates demonstrate that entrepreneurial family relationships do affect firm performance but that this is dependent on the type of familial relationship. Children and spouses show a positive relationship with firm performance while siblings of the entrepreneur show no significant relationship with performance. The estimates further indicate that familial relationships involving spouses abate the negative effects of having too similar or too different types of skills. The paper thus contributes to new knowledge regarding not only whether family relationships matter for performance, but also in what way they matter.

Rapporten syftar till att analysera Skellefteå kommuns kompetensstruktur under perioden 2002-2013 samt de övergripande strukturerna i flyttmönster till och från Skellefteå.

När det gäller den befintliga kompetensstrukturen, definierat som de yrken som finns i regionen idag, återfinns de tydligaste yrkesspecialiseringarna inom de huvudsakliga kategorierna anläggning och maskinoperatör (8) samt bygg och konstruktion (7). Jämfört med övriga regioner i Sverige är det alltså inom ett relativt tydligt industriellt kompetensområde som Skellefteå har en hög specialisering. Storleksmässigt (utan hänsyn till sammansättningen i övriga regioner) är det dock inom restaurang och handel som både många arbetar samt där många inflyttare har sina kompetenser. Dock är det tydligt att en relativt hög andel av inflyttarna till Skellefteå sedan 2002 jämfört med den befintliga arbetskraften antingen har yrken som inte kräver någon specialistkompetens, eller består av tjänstemän och personaladministration. De yrken regionen i huvudsak är specialiserad inom verkar inte utgöra ett typiskt yrke bland inflyttare. Med andra ord har den kompetensförsörjningen en tydligt lokal dimension.

Vad gäller inflyttare kommer en klar majoritet från övriga norra Sverige, framförallt från övriga Västerbotten. Utöver detta skiljer sig också inflyttarna utifrån vilka yrkesgrupper som kommer från olika regioner. Personer med yrken som kräver universitetsexamen (inklusive chefer) kommer framförallt från Stockholmsregionen. Detta är särskilt tydligt vad gäller tjänstemän och olika former av administratörer. Mer industriellt kopplade yrken (tex anläggning-, process- och maskinoperatörer) kommer i högre utsträckning från norra Sverige. Detta är särskilt tydligt bland hemvändare som i högre utsträckning har mer industriellt kopplade yrken, särskilt om de kommer från norra Sverige. Från södra Sverige (framförallt Stockholm och Västsverige) dominerar hemvändare som jobbat inom service och handel. Beroende på vilka kompetenser som eftersöks kan därmed olika områden vara lämpliga källor för ny kompetens och det är en viss variation mellan inflyttare generellt och hemvändare.

När vi slutligen följt utflyttare från Skellefteå sedan början av 1990-talet finner vi att ungefär en fjärdedel flyttar ut från Skellefteå och sedan blir kvar i den regionen de flyttat till under kommande 10 år. Det gäller framförallt personer som flyttat till övriga Västerbotten, men också Stockholm, övriga övre Norrland samt Västsverige och östra Mellansverige. Det går inte att se några tydliga skillnader mellan mäns och kvinnors fortsatta flyttmönster. Däremot är det tydligt att högutbildade och utlandsfödda i mindre utsträckning återvänder till Skellefteå när de väl flyttat. Drygt en tredjedel av de som flyttat från Skellefteå återvänder någon gång under kommande tioårsperiod. Det gäller främst personer som flyttat till övriga Västerbotten eller till Västsverige. Dock är graden av återkommande flytt bland dessa personer relativt hög (ungefär en tredjedel) och av de som stannar kvar i Skellefteå efter att ha flyttat tillbaka är det framförallt personer som bott i övriga Västerbotten men också i övriga övre Norrland eller Stockholm (totalt 69% av alla återvändande stannare). Det är en marginell överrepresentation av kvinnor, svenskfödda och personer under 35 år bland de återvändande stannarna även om andelen män ökar kraftigt under de senaste åren. Bland återvändarna som igen lämnar för en annan region, sjunker andelen migranter till övriga Västerbotten och det är framförallt storstadsregionerna (främst Stockholm) som ökar sin mottagarandel.

Our paper focuses on current trends in refugee migration and job polarization. In so doing, we assess the role of refugee migration in relation to institutional, technological and globalization factors in an effort to trace the factors underlying the growth of low-paying occupations in EU 15 between 1995 and 2017. Our empirical findings suggest that refugee migration has a small but positive and statistically significant impact on the growth of low-wage occupations in the EU 15 as a whole. However, the effect is attributed to Southern Europe and the UK and Irish economies. Despite hosting relatively large numbers of refugee migrants, the effects in the Nordic countries and Continental Europe are negligible, if present, and non-existent in the long run (5 years). When including all migrant workers, we find a limited impact on the growth of low-wage work in general, while the impact of immigrant workers from low-income third party countries becomes positive for the UK and Irish economy, but less for other European macro-regions. This suggests that institutional settings can play an important role in how the economy adjusts to migration. It also suggests that traditional fiscal cost calculations in relation to migration are often overestimated, as they implicitly build on the assumption that refugees and general immigration have great impacts on the growth of low-wage occupations.

Med utgångspunkt i perspektivet att ekonomisk utveckling i grund och botten är betingat på de kompetenser som används i produktionen av varor och tjänster, har denna rapport analyserat skogsnäringarnas utveckling i Västernorrland 2002-2015 med avseende på sysselsättning, antal arbetsgivare och arbetsinkomster. Särskilt fokus ligger på hur Västernorrlands skogsindustri är kopplad till övriga delar av näringslivet i form av det humankapital som de delar med varandra. Detta görs empiriskt genom analyser av regionens skill-relatedness, det vill säga flöden av arbetskraft mellan sektorer i regionen, för att grafiskt visa i vilken grad olika sektorer är relaterade till varandra. Utifrån argumentet att humankapital är en central resurs för regional utveckling låter vi data visa hur regionens skogsnäringar är kopplade till övriga näringslivet, och därigenom belysa branschöverskridande relationer bortom gängse föreställningar om kopplingar drivna av det officiella industriklassificeringssystemet. 

Även om inkomstutvecklingen och andelen kvinnor i Västernorrland följer riksgenomsnittet har både antalet företag och sysselsatta utvecklats betydligt sämre i Västernorrland. Generella utbildningsnivån har ökat både i riket och i regionen, men Västernorrland har generellt en lägre utbildningsnivå. Skogsnäringarna i Västernorrland bryter delvis mot detta generella regionala mönster. Både antalet sysselsatta och antalet arbetsställen inom skogsnäringarna har kraftigt minskat i antal och tvärtemot regionens generella utveckling har också andelen högutbildade (med minst treårig universitetsexamen) minskat liksom andelen kvinnor. Trots dessa kraftiga rationaliseringar på personalsidan är utvecklingen för skogsnäringarna inom Västernorrland betydligt mindre negativ än för riket i övrigt. Det gäller framförallt inkomstnivåerna bland de anställda. Inkomstnivåerna i Sveriges skogsnäring har sjunkit i relativa termer men ökat med drygt 20% i Västernorrland och ligger 2015 på en något högre nivå än övriga näringar i regionen. Det kan i sin tur tyda på en positiv omvandling mot mer kvalificerade arbetstillfällen, även om det också inneburit kraftiga rationaliseringar. 

För att belysa hur skogsnäringarna är inbäddade i regionens struktur av kompetenser har vi kartlagt graden av specialisering (hur representerad en industri är i regionen relativ i riket), graden av relatedness(hur väl en industri är kopplad till andra industrier genom personalflöden), och graden av inbäddning (förekomsten av andra industrier i regionen som delar liknande kompetensresurser). När det gäller den relativa närvaron av skogsnäringar i regionen utifrån antalet sysselsatta finner vi att ingen av skogsnäringarna har en betydande relativ specialisering i Västernorrland. Det är endast tillverkning av wellpapp och pappers- och pappförpackningar som har en specialiseringsgrad över 1 (dvs högre än riksgenomsnittet). Det innebär med andra ord att trots ett relativt högt bidrag till regionalt förädlingsvärde och skatter är näringarna underrepresenterade på regionens arbetsmarknad. Det återspeglas bland annat i den relativt kraftiga minskningen av sysselsatta och arbetsställen vi identifierat (och som pågått långt innan den period denna rapport analyserar) men också den relativt kraftiga ökningen av inkomster (högre än riksgenomsnittet för skogsnäringarna och i paritet med regionen i övrigt). Skogsnäringarna har med andra ord genomfört produktivitetshöjande rationaliseringar vilket i sig kan gynna regionen.

Utifrån vårt analytiska ramverk är det dock aningen mer problematiskt att de relativt få arbetsgivarna inom skogsnäringarna också är relativt isolerade i regionen utifrån ett kompetensresursperspektiv. Det är endast tillverkning av andra byggnads- och inredningssnickerier, skogsförvaltning, drivning och pappers- och papptillverkning som har en genomsnittlig koppling till andra näringar i regionen över gränsvärdet för en kompetensrelaterad verksamhet. Detta återspeglas också i hur inbäddad skogsnäringen är utifrån den relativa koncentrationen av kompetensrelaterade verksamheter. Det är endast ovan nämnda fyra näringar som är tydligt inbäddade i regionens näringslivsstruktur, och endast två (pappers- och papptillverkning och tillverkning av byggnads- och inredningssnickerier) som har ett inbäddningsindex över regionens medelvärde. Det innebär att skogsnäringarna generellt är relativt perifera när vi pratar om vilka kompetensresurser skogsnäringen delar med övriga regionen. Dock är teknisk konsultverksamhet direkt eller indirekt relaterat till flertalet skogsnäringar, vilket kan peka på ökade tekniknivåer och ökat behov av tekniska specialistkunskaper. Även om företag kan kompensera för en svag regional inbäddning genom utomregionala nätverk, innebär framförallt en svag inbäddning att det kan vara svårare för arbetskraften att finna nya produktiva uttryck för sina kompetenser i regionen vid framtida rationaliseringar. Det i sin tur kan driva på utflyttning till andra regioner.

Utifrån en smart specialiseringsagenda drar vi slutsatsen att policyinsatser bör verka för att öka graden av inbäddning för regionens nyckelindustrier då det kan underlätta en framgångsrik omvandling som bygger på regionens redan existerande kompetensresurser. 

In academia as well as in policy circles, entrepreneurial activities are placed at the focal point for regional development. However, geographical factors such as urbanization and peripherality are often neglected in this strand of research despite the increasing need for place-specific policies. The aim of this paper is therefore to analyse how start-up rates vary across municipalities in Sweden 2002–2012 by focussing on spatial differences of human capital, social capital, entrepreneurial culture and industrial specialization. Our multilevel models show how the degree of rurality and peripherality, respectively, moderates the role of different regional resources. The paper concludes by suggesting the formulation of separate policies considering urban, rural and more peripheral regions.

Alla lokala arbetsmarknader i Västernorrland har jämfört med Sverige i övrigt tydliga specialiseringar inom offentligt finansierad service (skola, vård och omsorg samt till viss del offentlig service och tjänster i alla arbetsmarknader förutom Örnsköldsvik). Två andra gemensamma karaktärsdrag är koncentrationer i skogsnäringarna även om det finns viss variation i vilka skogsnäringar respektive region är specialiserad inom (tex massa och papper i Kramfors, Örnsköldsvik och Sundsvall, sågning/hyvling i Kramfors och drivning och skogsskötsel i framförallt Sollefteå). Utöver detta delar alla av regionens lokala arbetsmarknader en tydlig profil kring maskinindustriell tillverkning. Här bör det noteras att dessa tydliga regionala specialiseringar också är märkbart könsuppdelade då de offentligt finansierade verksamheterna (framförallt vård och omsorg) domineras av kvinnor medan tillverkningsindustri och skogsnäringarna i högre utsträckning domineras av män. Denna könsfördelning är också sammankopplad med skillnader i inkomstnivåer då de mer kvinnodominerande verksamheterna har avsevärt lägre lönenivåer än de mansdominerande tillverkningssektorerna.

Utöver dessa gemensamma karaktärsdrag finns också tydliga lokala specialiseringar som inom mer funktionella gränser kanske bättre speglar regionens näringsliv än vad den övergripande regionala strukturen gör. Örnsköldsvik är föga förvånande relativt specialiserad inom fordonstillverkning och teknisk konsultverksamhet, men har inte lika tydlig närvaro av exempelvis offentlig förvaltning, finans och försäkring eller IKT. Sollefteå å andra sidan har inte lika tydliga specialiseringar och det är framförallt offentligt finansierade verksamheter som dominerar liksom besöksnäringar, transport samt kraftförsörjning. I Kramfors och framförallt i Sundsvall återfinns de tydligaste koncentrationerna av finans och försäkring. I Kramfors återfinns också tydliga koncentrationer av offentliga tjänster samt sågning/hyvling och tillverkning av kablar och maskiner liksom besöksnäringar. Sundsvall speglar å andra sidan en mer servicebetonad del av näringslivet där förutom ett tydligt kompetensknippe kring finans och försäkring återfinns specialiseringar inom IKT och media, teknisk konsultverksamhet, detaljhandel och offentlig förvaltning.

Den övergripande slutsatsen vi kan dra av detta fokus på de funktionella arbetsmarknaderna är att en generell regional utvecklingsstrategi för hela regionen också måste ta hänsyn till de lokala variationerna då respektive arbetsmarknad består av olika kompetensresurser och därmed också har olika förutsättningar för framtida specialiseringar. Utöver skogsnäringarna återfinns inte någon av regionens identifierade styrkeområden i alla fyra av regionens arbetsmarknader. Istället är det mer lokala specialiseringar som karaktäriserar sammansättningen av regionens näringsliv. Det innebär i princip två olika vägar för framtida regionala utvecklingsstrategier. Antingen kan dessa skillnader bejakas och utveckla respektive delarbetsmarknad utifrån vad som finns där idag då det kan gynna hela regionens utveckling, eller verka för att regionens styrkeområden bättre ska representeras i hela regionen. För en mer hållbar utveckling som bygger på befintliga lokala resurser bör dessa lokala särdrag bejakas då det underlättar bildandet av nya framtida specialiseringar (Elekes & Eriksson 2019a). Det är också främst inom den funktionella arbetsmarknaden där den lokala kompetensstrukturen reproduceras genom att det möjliggör jobbyten utan att nödvändigtvis behöva byta bostadsort.

Slutligen bör framtida strategier tydligt verka för att öka mångfalden inom respektive del av arbetsmarknaden. En tydlig utmaning ligger i att exempelvis öka andelen kvinnor i de mer tillverkningsorienterade specialiseringarna. Framtida studier bör därför särskilt betona hur strukturomvandlingen (skapandet av nya och försvinnandet av gamla specialiseringar) påverkar män respektive kvinnor. Ytterligare studier på yrkesstrukturers förändring kan också tydligare fånga förändrade kompetensbehov inom sektorer, huruvida det påverkar könsfördelningen i näringslivet, och om det skiljer sig mellan de lokala arbetsmarknaderna

Denna rapport analyserar några av Region Västernorrlands styrkeområden (skogsnäringarna, fordonsindustrin, IKT, bank/finans och teknisk konsultverksamhet) genom att lyfta fram det industriella system de tillhör utifrån de kompetenser de delar, och sätta det i relation till specialiseringsgrad och inkomstnivåer.

Rapporten visar att styrkeområdena i stort tillhör både de mest inbäddade och högavlönade sektorerna i regionen. De olika styrkeområdena skiljer sig dock i avseende med vilka sektorer de är kopplade till ur ett kompetensperspektiv. Skogsnäringarna är generellt väl inbäddade, men i huvudsak med andra skogs- och jordbruksrelaterade verksamheter. Fordonsindustrin är visserligen starkt inbäddade, men endast med ett fåtal sektorer som alla har avsevärt lägre inkomstnivåer. Det pekar dels mot ett tydligt fordonsindustriellt system, men att det är väldigt beroende av Militära fordon. IKT och Finans har relativt hög inbäddning, men samtidigt en relativt låg specialiseringsgrad. Mest noterbart är dessa styrkeområdens ömsesidiga kompetensstrukturer. Då graden av relaterade verksamheter kan härledas till kompetensförsörjningsfrågor (många relaterade sektorer ökar sannolikheten att kunna rekrytera kompetent arbetskraft) bör fokus också riktas mot dessa typer av verksamheter i strävan att diversifiera näringslivet genom att skapa nya specialiseringar.

Med utgångspunkt i perspektivet att ekonomisk utveckling i grund och botten är betingat på de kompetenser som används i produktionen av varor och tjänster, har föreliggande rapport gjort en översiktlig analys av Västernorrlands näringslivsstruktur. Detta gjordes genom att teckna ett så kallat industry-spacesom visar vilka sektorer som är starkt närvarande i regionen, men också i vilken utsträckning sektorerna är kopplade till varandra genom att vara beroende av liknande kompetenser. 

I korthet pekar rapporten på att av de 15 sektorer med högst specialiseringsgrad i regionen så utgör endast pappers och massatillverkning (2,7%) samt försäkring (1,7)% någon av de 15 sysselsättningsrikaste sektorerna. De 15 mest specialiserade sektorerna utgör sammanlagt endast 12% av regionens totala sysselsättning 2016 vilket går att jämföra med de 15 största sektorerna som tillsammans utgör nästan hälften av den totala sysselsättningen. Med andra ord ligger regionens ekonomiska tyngdpunkt på andra ställen i näringslivet än i de relativt sett mest närvarande sektorerna. Det kan i sin tur medföra att en regionalpolitik som fokuserar på existerande starkt regionalt koncentrerade sektorer riskerar att exkludera stora delar av den regionala ekonomin. Exempelvis kan skillnader i mans- respektive kvinnodominerande yrken förstärkas. 

När det kommer till etableringen av nya specialiseringar (och försvinnandet av existerande) finner vi en tydlig korrelation till hur inbäddad sektorn är i regionens kompetensstruktur. Kraftigt inbäddade sektorer (som delar liknande humankapital som många andra sektorer i regionen) har högre sannolikhet att etablera nya specialiseringar (eller öka sin relativa närvaro) medan mindre inbäddade sektorer har högre sannolikhet att minska sin relativa regionala närvaro. Då detta kan härledas till kompetensförsörjningsfrågor (många relaterade sektorer ökar sannolikheten att kunna rekrytera kompetent arbetskraft) bör fokus också riktas mot dessa typer av verksamheter i strävan att diversifiera näringslivet genom att skapa nya specialiseringar. 

We demonstrate that multiple cognitive dimensions exist between employees in knowledge intensive business services (KIBS) and that these dimensions interact in their influence on plant performance. Knowledge and cognitive distance are measured as formal knowledge and industry experience. Pooled OLS regressions with year, industry, and region-fixed effects are used to estimate the impact on plant performance. The results suggest that the commonly found negative impact of similarity in formal knowledge on plant performance may be reduced by high human capital ratios or high levels of similarity in experience. Moreover, the organizational structures associated with single-plant and multi-plant firms, generate different plant performance outcomes of knowledge variety.