Umeå University's logo

An apparent decline in youth mental health in the Nordic countries has received a lot of attention over the last decade, and young women have been described as a particularly vulnerable group. To combat the problem, political debate has centred on solutions at the individual level, despite significant evidence of the associations between structural factors and adverse mental health. In this article, I explore how two feminist support organizations working for young women in Sweden (tjejjourer) frame and address girls' mental health as a problem of feminist concern. Interviews with staff, organizational documents, websites, social media, and other communications were analysed following Snow and Benford's theory on collective action frames, to identify the organizations' problem diagnoses, solutions, and motivational frames for action. The results show that the organizations both reiterate and resist a postfeminist discourse on mental health. There is notable friction between structural problem diagnoses, based on intersectional analyses of power, and political demands and support oriented towards the individual. In conclusion, I argue that this friction may be a result of the organizations' adoption of discourses on risk, vulnerability, and mental health itself, but also that the complex relationship between structural critique and individual care is indispensable for feminist organizing.

Mobile applications against gender-based violence are a global and growing phenomenon, with hundreds of apps available in the international market. In this article, we analyze how apps and digital technologies are discursively construed as measures against (gender-based) intimate partner violence in marketing and media coverage of three Swedish businesses and their digital tools aiming to combat and prevent violence. Focusing on sociotechnical imaginaries about the potential of technology, we analyze how the intersection between digital technology, innovation culture, and feminism affects the understanding of violence as a social problem and what type of solutions that become desirable. We do so by first scrutinizing how the selected apps’ technical functions are represented. These representations emphasize, first, a need for more, objective, and data-driven information about the nature and extent of violence, among both help-seekers and supporting institutions, and, second, the apps’ potential as tools for help-seeking and self-care, partly akin to mental health apps. While we share the conviction that digital communication can be a useful tool for help-seeking, we argue that the representations of these technical functions as solving the problem with gendered violence (a claim accentuated by the competition driven innovation context), produce a simplified and post-ideological understanding of the persistence of violence, as rooted in a lack of individual and professional insights and risk-assessments. Simultaneously, the risks of bias and increased surveillance associated with user data analyses, often perpetuating structural inequalities, are left unmentioned, something we conclusively argue is highly important for future studies and uses of technology against gendered violence.

Hur påverkar och samspelar föreställningar om digital teknik, innovationer och feminism förståelsen av könsbaserat våld som ettsocialt problem? I denna artikel undersöks hur tre kommersiellamobilapplikationer marknadsförs och konstrueras som verktygmot våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor.

I Umeå kommun finns ett flertal öppna mötesplatser; träffpunkter där människor kan umgås, hålla möten, skapa och uppleva kultur, idrotta, lära sig saker etcetera. I denna rapport presenteras tre av dessa verksamheter: Ersboda Folkets Hus, Kulturhuset Klossen och Mötesplats Stöcke, som alla drivs av civilsamhällesorganisationer. Följande studie baseras primärt på intervjuer med verksamma från mötesplatserna, med syfte att undersöka betydelser för användare, närområdet och för Umeå kommun, vilken roll organisationerna förväntas spela samt vilka förutsättningar de har för att verka. 

Mötesplatserna beskrivs som mycket viktiga ur flera perspektiv. De bidrar till att främja lokal sammanhållning och en positiv bild av stadsdelen och de ger människor tillgång till samlingslokaler som annars skulle sakna det. Medan kärnverksamheterna kan sägas handla om kultur, nöje, bildning och fysisk aktivitet, så fyller mötesplatserna också viktiga sociala funktioner för många målgrupper. De bidrar till att motverka ensamhet och psykisk ohälsa för den enskilde, och de utgör centrala forum för individuell utveckling och lärande, inte minst för barn och unga. Som lokalt förankrade öppna verksamheter beskrivs mötesplatserna ha en unik potential att främja social hållbarhet i både närområdet och Umeå i stort. 

Deltagarna lyfter också ett antal utmaningar. Mötesplatserna måste finna en balans mellan öppenhet och trygghet, så att alla besökare känner sig välkomna och trygga i miljön. Det inkluderar en balansgång mellan planering och spontanitet. Deltagarna lyfter att vissa målgrupper behöver mycket låga trösklar, medan andra behöver förväntningar och att aktivt få delta i utformandet av verksamheten. Långsiktig ekonomisk hållbarhet beskrivs vidare som en utmaning för alla organisationer. De erhåller alla olika typer av ekonomiskt stöd från offentliga aktörer, men detta stöd är oftast villkorat och tidsbegränsat och räcker sällan till för vad organisationerna skulle vilja och behöver göra på sikt. Alternativa inkomstkällor är främst viss kommersiell verksamhet respektive sponsring från företag eller privatpersoner. För att fortsätta vara just öppna mötesplatser, till nytta för närområdet, är det dock viktigt att denna typ av finansiering inte gör huset mindre tillgängligt för vissa grupper. 

Vi vill avslutningsvis betona betydelsen av mötesplatsernas medborgardrivna karaktär. Företrädare från alla verksamheter menar att de skulle kunna bedriva ännu mer social verksamhet, särskilt för barn och unga, om de hade ekonomiska förutsättningar. I det fall mötesplatsernas sociala dimensioner ska utvecklas, vill vi dock framhålla vikten av inte betrakta dem som renodlade serviceproducenter som ska leverera något till de boende. Det är viktigt att värna om mötesplatsernas mervärde och särskilda förtroende, som framstår som nära knutet till deras gräsrotsbaserade verksamhet. 

The aim of this study is to analyze the characteristics of feminist peer support in the context of online chat counseling. Based on 15 interviews with female lay supporters associated with a branch of the Swedish women's shelter movement targeting young women, we explore how the digital setting—characterized by distance and anonymity—affects the meaning and doing of feminist support. Our results show that core principles of feminist support—striving for equality and trust, the crafting of safe spaces, and sharing experiences—are all renegotiated and/or accentuated by the digital setting. The chat is experienced as enabling a more equal relationship and a high level of safety. The meaning of safety has largely shifted, however, from being associated with a feminist community to safety associated with solitude and distance. We further show a tension in the respondents’ understanding of shared experiences, stressing both the importance of situated knowledges and the value of not knowing who is seeking or offering support. By combining research and material on feminist support and online youth counseling, the article offers novel perspectives on feminist counseling and social work, the power dimensions of online counseling, and the virtual space as an arena for feminist activism.

There are many approaches to community development, which has been described as an inherently ambiguous concept (Shaw 2007). In this presentation, we explore how community development is differently perceived, represented, and put into practice by actors from three community centres, all located in a city in northern Sweden. The community centres are all run by non-governmental organisations and share many features and challenges. They are, however, located in three demographically different neighbourhoods and rooted in three different strands of civic engagement in Sweden: the rural development movement, the tradition of popular education, and the so-called People’s Houses (Folkets Hus); community centres with roots in the 20th century workers movement. These affiliations, together with the centres’ geographical locations and varying demography, provide a broad range of discourses on community development, that the interview participants variously build upon, contest, and reinvent. Based on in-depth interviews and an ethnographic approach, the aim of the paper is to analyse how representatives and users of the community centres approach the issue of community development and civic engagement. Based on which operational frameworks (Kenny 2002) do the centers make sense of and work towards community development? How are the concepts community and development interpreted and put into practice? We have found three overarching frameworks, that to varying degrees – closely linked to the neighbourhoods’ place identities and socioeconomic status – imbue the participants’ narratives: the framework of community organising and community work, the pragmatic planning frame, and the framework of entrepreneurship. 

This article critically analyses the assumptions and effects of the ‘daring to ask approach’ to gender based violence (GBV), as expressed in the policies that govern social services’ work in Sweden. We show how GBV is constituted as a sensitive issue connected with shame and as something that will not be brought up spontaneously; GBV is something that women who had experienced it carry with them as an ‘untouched truth’ waiting to be discovered by social workers while women’s worries about the consequences of telling are not made intelligible. The very speaking as such is seen as emancipatory, and the social worker is understood as a facilitator. With this approach follows standardised questions, aiming for neutrality and equity. However, these are so wide and unspecific, that the risk is that no one thinks the questions are directed to her. By making the assumptions and effects of a seemingly self-evident strategy visible, we demonstrate areas in need of further research and policy development, such as barriers to help-seeking (beyond stigmatisation) and effects of standardisation. This is an important undertaking since without critical scrutiny of the policies there is a risk that stakeholders assume that merely asking will resolve the problem of GBV.

I följande kapitel står termen solidaritet i centrum för vår undersökning. Solidaritet är ett begrepp som ofta uppfattas som entydigt positivt, men det kan användas på många olika sätt. Det används av enskilda personer, av olika grupper och det kan få olika konsekvenser. Vi har tidigare studerat olika rörelser och grupper som använder sig av det och slagits av den bredd av betydelser som termen tillskrivs. I en samtid när ordet har blivit populärt att använda inom politiken och i vardagligt tal, ser vi det som angeläget att uppmärksamma risker med ett oreflekterat bruk och manar till att se solidaritet som ett begrepp att värna och omsätta i praktik. I antologin utgör denna del således ett bidrag till hur vi som forskare kan stanna upp och reda i till synes självklara ord. I kapitlet diskuterar vi därför dess mångtydiga innebörd i relation till bokens röda tråd: konvivialitet, att leva tillsammans. 

En del av det systemskifte Sverige genomgått senaste decennierna har inneburit att mer ansvar för social trygghet flyttats från det offentliga till civilsamhället. En rad forskare har menat att civilsamhället därmed riskerar att bli en svagare politisk röst. I detta kapitel diskuterar vi med avstamp i den ideella organisationen Helamalmö hur civilsamhället genom att skapa social trygghet också kan bli en arena där nya politiska systemskiften grundläggs.

Denna text bygger på intervjuer med aktiva i föreningen Vän i Umeå, en förening som skapar mötesplatser för nyanlända och etablerade svenskar. Med utgångspunkt i ett antal teoretiska perspektiv diskuterar vi möjligheterna till och svårigheterna med att utveckla vänskapsband när förutsättningarna mellan personerna är så ojämlika med avseende på språk, sociala kontaktnät, familje- och arbetslivssituation osv.