Umeå University's logo

Software and systems development is a multifaceted skill that defies simple definition. It can be considered an engineering art, albeit a very young one, where it's about creating and following clear methods for software and IT-system development. It can also be seen as an art form, impossible to reduce to concrete rules, where the creativity, knowledge, and intuition of the developer guide the process. Additionally, today's software development involves many different stakeholders and work often occurs in projects, often agile ones, which also places high demands on collaboration and social skills of the practitioners.

With this in mind, in our course in Object-Oriented Systems Development and Systems Integration, our approach was to transcend traditional assessment methods. Rather than focusing solely on programming patterns and isolated systems development, we introduced novel examination formats. Specifically, we replaced some individual tasks with a day-long creative seminar and a preparatory writing assignment.

The writing assignment involved students preparing in advance for the questions that would be raised during the seminar. This could involve explaining various systems development methods, demonstrating familiarity with visualizing system design, and explaining how systems today can be integrated through cloud-based techniques. Students were allowed to bring their notes to the seminar.

The creative seminar was designed to be an innovative and engaging task that integrated principles from:

1) relationship-based pedagogy,

2) experiential learning, and

3) kinesthetic learning.

By applying relationship-based pedagogy, the seminar aimed to create a favorable learning environment where interaction and relationships between students and teachers were fostered. By exploring real problems and situations, the seminar creates a meaningful learning experience that goes beyond theoretical concepts and promotes deeper understanding; the seminar format promotes collaboration and dialogue, stimulating knowledge exchange. Experiential learning was a central component of the creative seminar, where students were encouraged to practically apply their theoretical knowledge from the course and the preparatory writing assignment by developing collages. Students had whiteboards, paper, colored pens, Magic-Charts, and free access to all kinds of craft materials to assist them. Our primary learning technique therefore became kinesthetic learning, which emphasizes bodily movement and practical exercises. This method allows for physical interaction and creates memory anchors, increasing students' retention and engagement by physically working with their hands to create and co-create in interaction with others. This in turn acts as a tool that feeds relation-based learning. Formal evaluation and feedback from students affirmed the success of this setup.

Another effect of the creative seminar was that we could achieve a more fair and just assessment of students' performances. By allowing for different learning styles and providing space for creativity, an assessment process was created that recognizes and values the diversity of students' competencies.

In summary, through our creative seminar, we found a successful examination format that suited the creative, knowledge-based, and intuitive nature of systems development, while also providing ample opportunity for students to practice collaboration and social skills.

The study program in Systems Science has played a significant role for five decades in preparing students for careers in the IT sector. The Swedish Internet Foundation highlights that due to the dynamic nature of the subject, continuous updating and innovation are necessary to meet the changes brought by digitalization in society. According to the Swedish Agency for Digital Government, digital competence among the public, teachers, and leadership are three crucial areas for actively contributing to and engaging in the digital society. This confirms the importance of the Systems Science program as a central educational source for developing qualified personnel and capable individuals. Updating educational programs is often a complex process that involves the entire university structure. The challenge of constantly adapting the program to societal developments requires a balancing act. In our study program, we have taken on this challenge by aiming for an education that is future-proof and where sustainability is a fundamental principle. The purpose of our presentation is to illuminate our strategy for planning and implementing the revision of our Systems Science program. We also aim to show the results and evaluations of the concrete work that has been done since the planning of the revision work was completed.

Our work was initiated by examining the historical, current, and future roles of system scientists. With the increasing impact of digitalization in society, there is an opportunity for the function of system scientists to transform. This presents a paradox: modernizing Systems Science education for the future without compromising its fundamental essence. Therefore, it was crucial to define the characteristics that should typify a system scientist from our university.

Furthermore, it was of utmost importance to assess the extent to which existing programs supported sustainability, which included a comparison with UNESCO’s key competencies that are essential for promoting sustainable development. We aimed not only to explicitly include sustainability in our course plans but also to design a program structure that allows for addressing the latest technology within a current societal context, which we believe is the core of sustainable program development. In our presentation, we will demonstrate how our program revision and our ongoing process of developing new courses and course plans support the competencies required for those who will build the future IT society. Systems thinking competency is central for system scientists and is trained in almost all courses. The design development process is recurring in many courses and fully builds on strategic and normative competencies. Collaboration competency is constantly practiced in frequently occurring projects and group work. Self-awareness competency is included in conflict management and project management, and many exams contain elements that require and further train competence in critical thinking. Integrated problem-solving competency is trained in, for example, programming and project work. Finally, we allow our students to practice their Anticipatory competency through courses like Future Digital Ecosystems, where students, using Futures studies methodology, explore how digital transformation affects our common future.

Our presentation aims to provide insights and inspiration to other development projects, especially within IT education, to promote sustainability.

Femton år som lärare på distansbaserade utbildningar har skänkt mig ett flertal beprövade erfarenheter. Vikten av att se studenten har för mig positionerat sig som den viktigaste i skapandet av en god distansutbildningsmiljö. I samtal, och genom såväl formativa som summativa utvärderingar, har studenter påvisat behov av att kunna upprätthålla kontakt, liksom uttryckt sin uppskattning över engagemang från lärarhåll för att åstadkomma detta. I samband med Covid-19-utbrottet var vi många som skyndsamt fick ställa om vår Campus-undervisning till distans. När väl grundförutsättningarna fanns på plats i form av fungerande teknik blev min ambition att skapa förutsättningar för att kunna tillmötesgå de behov studenter signalerat som viktigast. En 24-7-tillgänglighet var emellertid varken möjlig eller ens önskvärd, men även en måttligt ökad närvaro och kontakt över distans vet jag tar tid. Jag fick således arbeta systematiskt med beprövade verktyg som flexibelt lärande och asynkron undervisning, inte för att distansplattformen krävde det, utan för att frigöra resurser så att jag kunde tillgodose de behov jag upplevde som studentens viktigaste i studiesituationen. Jag vill i min presentation lyfta konkreta exempel på hur detta kunde möjliggöras, till exempel i form av flippat klassrum; olika former av studentutbyten; och en flexibel syn på handledning och handledningsformer. 

Vår presentation kommer att behandla två nyligen framtagna projektkursmoment vid Institutionen för informatik, där vi skapar förutsättningar för lärande så lika som möjligt de som framtidens systemvetare och beteendevetare inom IT-området ställs inför. Kursmomenten (som vi valt att se som en helhet) baseras på tre huvudsakliga pedagogiska idéer:

1. Integrera teori och praktik inom ramen för samma kurs, med ett moment som handlar om att planera ett projekt och ett moment som handlar om själva genomförandet av detta.

Vi anser det vara väldigt viktigt för en individs kunskapsutveckling att praktiskt få prova på något som man tidigare endast lärt sig på en teoretisk nivå. Genom att se kursmomenten som en helhet kunde studenterna först planera vad man skulle göra (teori), och sedan genomföra detta (praktik). Erfarenheten var att vissa saker fungerade precis som man tänkt, medan andra saker krävde förändring. Detta är en värdefull insikt inför ett kommande arbetsliv.

2. Skapa förutsättningar för lärande när det gäller gruppdynamik genom att samarbeta över programgränser och ställas inför föränderliga utmaningar.

Projektgrupperna sattes samman av projektdeltagare från lika delar det Systemvetenskapliga programmet liksom det Beteendevetenskapliga programmet med inriktning mot IT-miljöer. Som yrkesverksam, med en utbildning från informatik, arbetar man med största sannolikhet ofta i projekt som relaterar till olika dimensioner av samhällets digitalisering. Något som utmärker projekt är att de består av deltagare med olika kompetenser, viljor och personligheter – omständigheter som ställer krav på förmågan att hantera gruppdynamik. Olika deltagare har olika egenskaper och karaktärer och det gäller för grupper att kunna hantera dessa på bästa möjliga sätt. Även för individen är detta en viktig process. Det handlar om att lära känns sig själv och sina egna styrkor och svagheter.

3. Skapa förutsättningar för lärande när det gäller att arbeta mot riktiga klienter som upplever verkliga behov och även ställer krav.

På kursen arbetar vi med riktiga beställare och skarpa case, vilket ger ett flertal fördelar. Dels skapar det en spänning som ofta leder till ökat engagemang och lärande hos studenterna. Dels får studenterna lära sig att hantera en extern klient, en klient som de inte känner, som inte besitter deras kunskap och som kan ha väldigt annorlunda förväntningar på samarbetet. Som yrkesverksamma är detta vanligt förekommande och vi hade svårligen kunnat uppnå samma effekt med fiktiva case. Ett skarpt case har dessutom alltid en överlägsen nivå av komplexitet, och därmed även överraskningar, i jämförelse med ett påhittat case.

Hösten 2016 utvecklades två kurser vid Institutionen för informatik, vilka båda kännetecknades av en relativt hög grad av tekniskt djup gällande den kontext som undervisningen var tänkt att bedrivas i. Den ena kursen, Implementation av system- och användargränssnitt, skulle fungera som en campusförlagd kurs, medan den andra kursen, NoSQL-databaser hade en helt och hållet distansbaserad karaktär.

En förutsättning för att bedriva respektive kurs var upprättandet av en tekniskt utmanande miljö med flertalet samverkande programvaror: den ena kursen kombinerade en modern databasansats med ett webbramverk, ett front-end ramverk och en webbserver för att skapa fullskaliga applikationer; den andra kursen introducerade studenterna till den typ av databasansatser som går bortom den relationella databasmodell som varit förhärskande sedan 1970-talet. En annan utmaning var att kursmaterialet liksom de versioner och standarder som användes förväntades förändras i stor utsträckning inför varje nytt kurstillfälle, vilket också kom att besannas.

Distansbaserade kurser vars innehåll och tekniska förutsättningar ständigt förändras krävde ett kreativt synsätt på hur de skulle paketeras och tillgängliggöras för studenterna. Svaret blev en s k virtual box, en virtuell låda i vilken man kan packa ned ett operativsystem som kör en slags dator i datorn för studenten. Oavsett om studenten ägde en Windows-dator, en Mac, eller någon form av Linux-variant, kunde vi genom att förbereda och göra den virtuella lådan tillgänglig för nedladdning se till att alla studenter hade samma tekniska förutsättningar genom att köra operativsystemet Ubuntu. I den virtuella lådan lät vi sedan studenterna ladda hem och packa upp en s k Vagrant box, en låda i lådan, där vi hade möjlighet att förinstallera alla program som skulle användas på kursen, samtliga öppen programvara och fria att distribuera. På så sätt kunde vi lärare vara säkra på att alla studenter hade tillgång till samma uppsättning program, som samverkade på samma sätt och betjänades av samma operativsystem. Vår vision om att ta inte bara lärandet utan hela datasalen in i vardagsrummet hemma hos studenten hade lyckats.

Presentationen kommer att behandla det tekniska kursupplägget, de styrkor och svagheter vi kunnat identifiera under de fyra första kurstillfällena, både vad gäller undervisning med hjälp av VirtualBox och Vagrant i datorsalar på Campus, men även inom distansundervisning, på studenternas egna datorer. Tanken är att visa på undervisningsformens giltighet för att inspirera andra, men samtidigt dela med oss av erfarenheter runt dolda fallgropar.

The traditional service life cycle starts with the formulation of required needs and ends with the adoption and ownership of the service. In an e-government context, this takes the form of citizens consuming services provided by the public sector bodies. We examine how a combination of mobile e-services and open data can extend and allow possible citizen-driven continuation of the service life cycle. The chosen method is a concept-driven approach, manifesting our concept in a digital prototype, which allows citizens to generate and acquire open data, as well as develop and publish their own e-services. 

Mobile computing is one of the most important paradigms to influence and enhance modern e-services, mainly due to its anytime and anywhere availability adding value to the delivered service. In a traditional e-government context, the service life cycle takes the form of citizens consuming services provided by public sector bodies. In this paper, we use a novel concept combining mobile e-services and open data to extend and allow possible citizen-driven continuation of the service life cycle. The concept is evaluated throughout the design process, and also becomes the subject of a focus group. Our most important conclusions are that the concept design extends the service life cycle within the public sector context, and also creates new entrances for citizens to participate in generating and acquiring open data, thus transforming citizens' involvement. The result is increased co-operation, as well as increased adoption and availability of data and e-services, enhancing citizen participation.