Umeå University's logo

During the 2010s, conceptual art took a prominent position in Sámi struggles for political and social change. Narratives about contemporary colonialism and decolonising alternative visions, conveyed through music, visual arts, performative acts, and poetry, engaged broad audiences and attracted widespread attention. This PhD project, undertaken in Sámi dutkan/Sámi Studies, revolves around the artistic works and practices of four contemporary Sámi artists: Ti/Mimie Märak, Jörgen Stenberg, Anders Sunna and Jenni Laiti (including Suohpanterror). Taking its point of departure from decolonising methodologies, and theories of decolonisation and artivism, the study explores how artivism is used in relation to decolonisation, and discusses what artivism does in this regard. The dissertation has a particular focus on the relationship between Sápmi and Sweden, and the period between 2013 and 2017.

Through an entrance in the artworks, and the participating artists' points of view, the study introduces new perspectives on colonialism and decolonisation in contemporary Sámi and Sámi-Swedish contexts. It serves as a theoretical and empirical contribution to discussions regarding the concept of artivism, and shows how artivism has initiated motion in the issue of decolonisation, and a movement around this issue. Starting with artivism relating to the 2013 Gállok mining conflict, and finishing with artivism related to resurgence and self-determination to land in the Deatnu area in 2017, the study portrays an artivism-driven decolonising process that has both influenced contemporary perceptions of decolonisation (set the issue in motion) and generated positions aligned with such perspectives (activated a movement around the issue).

The study argues that the artivism has shaped discourse around colonialism and contemporary Sweden. Through various artistic works and practices, structural colonial patterns are uncovered, displaying ongoing dispossession of land, exploitation of nature and culture, and a discursive disclosure of such practices as colonial, as part of the same colonial structure. Simultaneously, this artivism enables for decolonising visions. These visions claim public space and motivate audiences to engage in a decolonising movement. A number of resistance subject positions are envisioned through this artivism. These subjects are portrayed as proud, self-sufficient identities with integrity; subjects who are anchored within a Sámi and Indigenous collective, who are themselves intersectional and anti-oppressive, and stand in alliance with similar progressive movements. In alignment with the discourses related to these movements, Sámi traditional knowledge is articulated as viable options to tackle continued environmental deterioration and climate change – problems often associated with colonialism.

The movement gradually develops into a fictional recapture of land, which enables space for Sámi self-determining practices to take place. Here, the artistically created vision of self-determination, makes self-determination to land a reality – if so only temporary. As such, the artistic creation of a decolonised space, enables the actual space for decolonised practice. The study argues that there is a correlation between the artivistic enabling, and activation of decolonising positions and visions.

- Vad har klimatet med kolonialismen att göra?

- Allt.[1]

Det är februari månad år 2016 och jag sitter tillsammans med Jenni Laiti vid hennes köksbord i Jokkmokk och diskuterar hösten och vinterns händelser i relation till FNs klimatförhandlingar vid COP21. Jenni har under de senaste åren varit en av de tydligast framträdande personerna för samisk aktivism, eller artivism, eftersom konsten varit hennes främsta verktyg under denna period. Hon är bland annat talesperson för det anonyma artivismnätverket Suohpanterror[2], var en av konstnärerna bakom samt kurator för konstsamlingen Gállok Protest Art, ingår i utställningen Sámi Contemporary, och figurerar frekvent på barrikaderna, i media, vid konferenser, i panelsamtal och i andra sammanhang för att synliggöra arbetet med samisk kamp. Vissa skulle mena att hon startat, eller åtminstone för sin generation väckt nytt liv i, en rörelse. Och även om hon själv inte vill se sig som någon ledare kan åtminstone konstateras att hon med febril aktivitet slagits för samiskt och planetärt välmående under de senaste åren på sätt som bidragit till att sätta saker i gungning och rullning både inom och utanför Sápmi. Under 2015 har mycket av fokus legat på att få folk att tänka till och agera för klimaträttvisa. Hon har ordnat workshops om samiska erfarenheter av och perspektiv på klimatförändringar, om konst och aktivism, om samisk traditionell filosofi och dekolonisering, hon har satt samisk prägel på klimatstafetten Run For Your Life[3] och anordnat en rad manifestationer för att uppmärksamma klimaträttvisekampen såväl på hemmaplan som i London och Paris, på gatan, på fjället, i skogen, i sociala och traditionella medier. Hon har inte stått ensam i detta, men har helt klart varit en av de mest välsmorda drivkrafterna i mobiliseringssmedjan, och är värdig all eloge för det enorma arbete hon lagt på detta. Den här texten kommer dock inte att fokusera på henne som storslagen kämpe eller fortgå på linjen glorifierande hyllningstal. Den kommer istället att handla om själva engagemanget; om syften och metoder, budskap och arenor. Om det koloniala klimatet. Om artivism i kampen för klimaträttvisa. Och om hur detta hänger ihop med dekolonisering. Men som läsaren kommer bli varse är hennes kugghjul i maskineriet av central betydelse, varför också hennes närvaro löper som röd tråd genom berättelsen. 

[1] Inspelat samtal med Jenni Laiti 2016-02-07

[2] https://www.facebook.com/suohpanterror/

[3] http://www2.runforyourlife.nu/sv/

Statens hantering av forskningsresultat i rättsprocessen med Girjas sameby utgör ett hot mot Sverige som rättsstat och kunskapsnation. Åratal av svensk och internationell forskning underkänns och man använder ett språkbruk som skulle kunna vara hämtat från rasbiologins tid. Nu måste staten ta sitt ansvar och börja agera som en demokratisk rättsstat, skriver 59 forskare.