This article discusses conditions of professional social work in public organizations, especially from the perspective of the Nordic countries. We propose that public arenas for social work consist of three domains with different functions and logics, yet interconnected and interdependent. These domains are the domain of politics, the domain of management and administration, and the domain of professional practice. The individual local organizations – made up of these domains with their respective logics – are in turn conditioned by a fourth domain, the domain of institutional conditions. This latter domain contains ideals of control, norms, and views of knowledge and technologies that exist in society, that are legitimized and disseminated by central institutions, and that govern important aspects of how the individual local organizations work. The purpose of this work is to contribute to the development of a domain theory for the organization of social work in the public sector.

I den här artikeln presenteras huvuddragen i en domänteori för organiseringen av socialt arbete i offentlig sektor. Syftet är att beskriva – ur ett nordiskt perspektiv – dels hur socialarbetares professionsutövning formas av politik och förvaltning i organisationer för socialt arbete på den lokala nivån, dels hur denna process på lokal nivå i viktiga avseenden villkoras och styrs av övergripande strukturella och institutionella förhållanden på nationell och internationell nivå. 

Vi konstaterar att offentliga arenor för socialt arbete konstitueras av tre domäner med olika uppgifter och logiker, men samtidigt inbördes sammanbundna och beroende av varandra: politikens domän, förvaltningens domän och professionens domän. De enskilda organisationerna på lokal nivå – konstituerade av de nämnda domänerna med sina respektive logiker – villkoras i sin tur av en fjärde domän: de institutionella villkorens domän. Det handlar om styrningsideal, normer, kunskapssyner och teknologier som råder i samhället, som legitimeras och sprids av centrala institutioner och som styr hur de enskilda organisationerna fungerar. 

En slutsats i artikeln är att forskning om organisering av socialt arbete i offentlig sektor har mycket att vinna på en flerdisciplinär ansats som länkar samman domänerna politik, förvaltning och profession, och som även beaktar de institutionella villkor i samhället som styr vad som sker på den lokala nivån.

Detta paper är en essä om surveybaserade utvärderingars möjliga negativa effekter. Det är inte metodiken som sådan som är problemet. Problemet ligger i ett extensivt och oreflekterat bruk av metodiken i en lika extensiv och oreflekterad strävan att utvärdera allt mellan himmel och jord, vare sig det behövs eller inte. Det är nästan alltid organisationer som utvärderar. Moderna samhällen består av en mängd organisationer. Organisationer i sociologisk mening är både aktörer och har en självständig social existens[1]. Handlingar som ter sig motiverade ur en organisations perspektiv kan vara mindre önskvärda både från andra organisationers perspektiv och i ett vidare samhällsperspektiv. Det som främjar en organisation behöver inte per automatik främja dess medlemmar, vare sig det är fråga om anställda, elever, studenter m.fl.

Tidigare forskning om utvärderingars negativa effekter (forskning om mindre önskvärt bruk av utvärderingar åsyftas inte här) har fokuserat på fenomen som ”the performance paradox”, avprofessionalisering, målförskjutning, ”what gets measured gets done” m.m. Däremot har fenomen som tilltagande trötthet bland potentiella respondenter och efterföljande kraftig minskning av svarsbenägenheten inte rönt samma uppmärksamhet. Åtminstone inte i Sverige. I USA ses det numera mest som ett statistiskt problem av justering av analyser med hänsyn till mycket låga svarsfrekvenser. Under våren har Statistiska centralbyrån (SCB) vid några tillfällen påtalat att ökande externa bortfall närmar sig nivåer som kan äventyra värdet av för staten livsviktig statistik som exempelvis arbetskraftsundersökningar. Ur mitt perspektiv som universitetslärare tror jag mig kunna se liknande tendenser till svarsvägran bland studenter. Universiteten utvärderar varje kurs som ges, oavsett om det är en fristående kurs eller en kurs som ingår i ett program. Universiteten ser också höga poäng på dessa utvärderingar som ett konkurrensvapen gentemot andra universitet i kampen om potentiella studenter.

Utvärdering medelst surveys är billig, lätt att genomföra, möjliggör insamling av relativt stora mängder data. Att ständigt utsättas för dessa surveys, i livets bokstavligen alla situationer, ser jag som problematiskt. Den yttersta konsekvensen av minskande svarsbenägenhet i befolkningen är att möjligheten att bedriva surveybaserad samhällsvetenskaplig forskning sakta vittrar sönder. Ännu är vi inte där men faran finns.

[1] Se t.ex. Ahrne 214, Ahrne et al. 1996.

Currently there is an effort to make social workers act according to principles of evidence-based practice. This approach assumes that by supporting social workers with reviews of “what works”, or practice guidelines, decision-making, and knowledge use will improve.

Our paper discusses decision-making and knowledge use in social work practice. What kind of knowledge is used? How is decision-making conditioned by contextual contingencies? What are the implications for social work research?

The paper draws on two studies of social workers. From the study Social Workers and Doctors Use of Knowledge in Practice, written narratives describing problematic situations where decision-making were hampered were collected. The participants (29 social workers) were experienced and came from different areas of the Swedish social services.

The project “Specialization or integration in the Personal Social Services?” studied how specialised respectively integrated organisations condition interventions and outcomes. We studied three organisational models using several research methods: 1) survey among social workers, 2) interviewing politicians, mangers and social workers, 3) focus groups with social workers, 4) analysing official documents, guidelines etc.

Decision-making and knowledge use proved to be more complex than usually assumed within the EBP paradigm. It is seldom just a matter of rational decision-making and matching specific interventions and well-defined social problems. The character of the interaction with clients conditions social workers’ decision-making and use of knowledge. Interaction with clients, perceived as being “problematic”, causes a rupture in social workers’ professional routine practice, which affects decision-making and knowledge use.

The predominant discourse on decision-making and knowledge use focuses on "the best” kind of knowledge, how knowledge should be implemented, as well as professionals’ motivation and competence. Professional action is largely viewed as a rational cognitive process. However, this is insufficient and policy-makers and social work researcher should focus more on social and relational aspects (i.e. client encounters) of decision-making and knowledge use.

I detta paper diskuteras villkoren för socialarbetares professionsutövning i offentliga organisationer. Vi konstaterar att sådana offentliga arenor för socialt arbete konstitueras av tre domäner med olika uppgifter och logiker, men samtidigt inbördes sammanbundna och beroende av varandra: politikens domän, förvaltningens domän och professionens domän. De enskilda organisationerna på lokal nivå – konstituerade av de nämnda domänerna med sina respektive logiker – villkoras i sin tur av en fjärde domän: de institutionella villkorens domän. Det handlar om styrningsideal, normer, kunskapssyner och teknologier som råder i samhället, som legitimeras och sprids av centrala institutioner och som styr hur de enskilda organisationerna fungerar. Denna typ av styrning kommer bl.a. till uttryck som legitimerande försanthållanden om kunskapsgrunder och arbetssätt, ett slags kulturella manus (kopplade till befattningar socialarbetare innehar) som blir styrande för socialarbetarna i deras professionsutövning. Först beskrivs huvuddragen i domänteorin, därefter diskuteras närmare hur professionsutövningen på lokal nivå villkoras av de institutionella villkorens domän.

Summary: This article presents a study of working methods used by social workers within the personal social services (PSS), in their work with clients. The study is part of a larger research project with the aim of describing and analysing how specialized respectively integrated forms of organizations in the PSS condition social workers’ interventions and client effects (outcomes). The study was carried out in three Swedish municipalities with different organizational models. Two of those represent ‘extremes’ as they have pure specialized (divided in different types of units) respectively integrated (generic) organizations. The third municipality has chosen a middle way with an organization that combines aspects of the two other models. All social workers within the PSS in those three municipalities were included in the study.

Findings: Our findings among other things show 1) that the use of unspecific methods dominates, 2) that several methods that are reported as specific are definitely not specific, 3) that specific methods often are used in free and unspecific ways, 4) that there seems to be a compensating movement (regarding use of methods) with the aim of evening out limitations in the formal PSS organizations, 5) that there are two relatively large groups of method users: ‘improvisers’ and ‘eclecticists’.

Applications: Social workers consider their relationships to clients and the clients’ trust as much more important (in order to achieve results) than any particular method. The use of methods is mirroring the social workers’ readiness before, and planned adaptation to, different types of situations.