Design history tends to focus on designers and design outcomes, primarily objects. In contrast, historical accounts and analyses of designing are rare. This paper argues for the need of design histories that also address the origins of our design methods with respect to contexts, values and ideas in order to understand what these actually bring to the contemporary design situation. To illustrate what such a historical approach to design methods might bring, we present a study on the origins of Scandinavian user-centered design. In particular, we discuss the Home Research Institute's (HFI) development of methods for investigating and reforming everyday life and domestic work in mid-1940s Sweden.

Thinking of things in relation to users and use, there is always some kind of action involved in the usage of things (or interaction, as contemporary design would have it): an action that happens in time and over time, and that more often than not involves movement.  This paper investigates how time – seen in relation to the physical dwelling, the objects in it and the people living there, using things – have been the basis for proposing new designs for things and homes, literally new practices of “modern movements”, in the homes of 1940s Sweden.

The home and its’ everyday things and practices has over the years emerged as a research theme  within design history as well as in other disciplines. Relationships between dwelling, architecture and the ideals of modern living manifest in floor plans and city plans have been explored, as have the styles and aesthetics of things and buildings. Relationships between people and everyday things and environments have opened up for research into how things and people reciprocally build both meanings and practices, as well as how design scripts actions and behaviours. Many studies focus on the kitchen: its’ physical design, the objects related to it and – not least – the (mainly women’s’) work and values associated with it. The Frankfurt kitchen in the late 1920s, for example, has become almost a standard example of how ideas of rationality and modernity were brought into the equation of solving problems of low (or non-existent) standards of housing to address issues of economy in planning and building. Such examples also illustrate interests in scripting new behaviour specifically in the kitchen; behaviours that extended also to the home, and on a larger scale to life and society in general within the modern movement.

In the process of forming the Swedish welfare state, ‘the home’ was central both as a metaphor and as an area of reform and rethinking. In parallel to the planning and building of rational housing to address the appalling housing situation in Sweden, there were similar concerns for planning, education and reform of how homes were actually used and inhabited. A focal point came to be the kitchen, where the movements and actions of women were investigated systematically and scientifically with the threefold aim of improving the building standards, finding the best design of kitchen utensils and equipment, and determining the best ways of working, acting and moving around in the kitchen. In this paper, studies of housework and household objects made by the Hemmens Forskningsinstitut (HFI, ‘The Home Research Institute’) in the late 1940s forms the basis of an analysis of the relationships between things in use and users in action, and how notions of rationality and repetition, optimisation of motions and methods, brought from industrial contexts came to define also what makes sense in a home.

Under hösten 2005 genomfördes vid Institutionen för Historiska studier ett projekt med syfte att prova nya sätt att implementera genusperspektiv i grundutbildningen i historia/idéhistoria. På institutionen fanns en önskan att vidareutveckla didaktiska arbetsformer som både integrerar genusperspektivet och samtidigt genererar studerandeaktivitet. Projektet finansierades av medel för pedagogiskt utvecklingsarbete från Humanistiska fakulteten och bedrevs inom ramen för en programutbildning där tidigare års studenter hade efterlyst mer och tydligare genusperspektiv i undervisningen. I fyra workshops fick studenterna lösa olika arbetsuppgifter med olika arbetssätt, och olika typer av material. Projektet utvärderades kontinuerligt genom regelbundna träffar med en fokusgrupp, men även naturligtvis i en avslutande utvärdering där alla deltog. Under projektets gång upptäckte vi ganska snart att det i gruppen fanns en skeptisk inställning eller till och med ett motstånd mot projektets arbetsformer i allmänhet och mot genusperspektiv i synnerhet. Detta motstånd uttrycktes dock på ett annorlunda sätt än vi tidigare stött på i andra undervisningssammanhang. Erfarenheterna av studenternas motstånd under genomförandet av detta projekt, väckte många frågor hos oss. Det är dessa frågor vi diskuterar och reflekterar kring i artikeln.

Kursen Teknikens idéhistoria, 5 poäng, ges inom ämnet idéhistoria vid Institutionen för Historiska studier. Oftast ges kursen som kvällskurs på halvfart, och många av studenterna kommer från ingenjörsutbildningar. Flera är ovana vid studier i humanistiska ämnen, och har ofta haft svårt att tillägna sig det ”kritiska läsande” som är centralt i vårt ämne. Bland annat för att komma till rätta med detta, har vi infört en modell för examination på kursen som är uppdelad i två etapper: dels en hemtenta som examinerar studenternas förståelse och analytiska förmåga, dels en kort skriftlig salstenta som examinerar det vi anser vara grundläggande fakta och nödvändiga baskunskaper.

Resultaten på de olika examinationsuppgifterna viktas enligt en uträkningstabell vi arbetat fram. Den har visat sig fungera mycket bra för att räkna fram ett slutbetyg på kursen där såväl faktakunskaper som analytisk förmåga vägs in på ett tydligt sätt. Uträkningstabellen är också konstruerad så att den relativt lätt skulle kunna gå att använda som verktyg för att tillämpa den 7-gradiga betygsskala som kan att bli aktuell i och med Bolognareformen.