Frånvaro i grundskolan både ogiltig och giltig kan leda till hemmasittarproblematik. Frånvaron kan på kort sikt leda till att eleven inte når kunskapsmålen i ämnena och blir då inte behörig för gymnasiestudier. På lång sikt kan eleven hamna i ett livslångt utanförskap när hen inte kommer in på arbetsmarknaden och skapa möjligheter att bygga upp ett eget liv och kommer då att kosta samhället miljoner. Syftet med uppsatsen är att skapa en djupare förståelse och ökad kunskap om hemmasittarproblematik i den svenska skolan. Utifrån syftet så formade jag tre frågeställningar: Vilka anledningar är det till att vi i dagens skola har ett växande antal elever som blir hemmasittare?,vems problem är hemmasittare? och vilka framgångsfaktorer anser forskning finns för att skapa närvaro för eleven/eleverna till skolan?

För att få svar på mina frågor valde jag att använda mig av den kvalitativa metoden, där dokument/litteraturstudie var huvudspåret men att jag skulle komplettera med enkätstudier från huvudmännen på grundskolorna i kommunerna i Västernorrlands län. Tyvärr så ansåg kommunerna i Västernorrland att problemet inte var tillräckligt stort och besvarade inte enkäten.

Några av resultaten som framkommit i studien är att problematiken med hemmasittare är en problematik som har skapats utifrån oändligt många orsaker, hade varit lättare att berätta om de orsaker som inte skapade frånvaroproblematik. Ett stort problem i det förebyggande arbetet är relationen mellan skola och elev/vårdnadshavare, att främja närvaro istället för frånvaro. Att skapa ett främjande arbetssätt går inte över en dag och man måste vara tålmodig och använda sig av täta kontakter med hemmet och visa att man bryr sig och vill hjälpa till, man får inte glömma att det bara är eleven som drabbas i den här situationen utan föräldrar sliter ont och behöver stöd i deras föräldraskap.