Att bilkörning och alkohol inte hör ihop kan nog de flesta skriva under på. Vad vi kan konstatera via statistik är att förare som åker dit för rattfylla har ökat. I Västerbottens län vid polismyndigheten i Skellefteå påbörjades ett projekt 1999 tillsammans med beroendeenheten samt socialtjänsten som kom att kallas ”Skelleftemodellen”. Den gick ut på att erbjuda personer som gjort sig skyldig till rattfylleri hjälp och stöd att ta itu med sina alkoholproblem. Syftet med detta projekt var att minska antalet påverkade förare i trafiken genom att minska återfallen. Modellen går idag under namnet SMADIT och är riksomfattande. Vi har i vårt arbete valt att fokusera på den enskilda polismannens bemötande med den misstänkta rattfylleristen. Hur upplever polismannen sitt bemötande med rattfylleristen samt vilka faktorer påverkar polismannens bemötande? Som vi ser det handlar det till viss del om att kunna sälja in en produkt till rattfylleristen, att få denna att tacka ja till hjälp med sitt eventuella alkoholmissbruk. Den enskilda polisens bemötande spelar, utifrån vårt arbete, en stor roll för om rattfylleristen tackar ja eller nej till fortsatt hjälp.