Syftet med denna studie är att belysa vilka uppfattningar som enhetschefer inom äldreomsorgen har om omsorgspersonalens kompetenser. Uppsatsen har en hermeneutisk, kvalitativ ansats. Datamaterialet samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer där respondenterna var åtta enhetschefer som arbetade inom äldreomsorgen. Resultatet visade att enhetscheferna förespråkar formell kompetens det vill säga någon slags omvårdnads-utbildning. Dock ansåg de att det inte räcker med enbart formell kompetens utan man behöver kombinera den med yrkeserfarenhet samt personlig lämplighet. Andra kompetenser som efterfrågades är kunskap inom demens, psykiatri, missbruk, att sköta ett hem, it kunskaper och kunskap i svenska språket. Trots kommunens satsning på validering saknar 25,54 procent av tillsvidare anställd personal formell utbildning och siffran var ännu högre om man enbart studerar hemtjänsten. En förklaring till detta och som har framkommit i denna studie, är de rekryteringsproblem som verksamheterna stångas med. Det är få personer med omvårdnadsutbildning som söker tjänst inom äldreomsorgen, särskilt utmärkande är detta bland unga personer som kommer direkt från gymnasiet. Det fanns en stark oro bland enhetscheferna inför kommande pensionsavgångar. Tar man inte itu med detta problem på nationellnivå kommer man inte nå målet att all tillsvidarepersonal ska ha formell kompetens, vilket i sin tur tvingar verksamheterna till att töja på kraven och ta in outbildad personal.