I den svenska Hälso- och sjukvårdslagen är målet för sjukvården att det ska ges likvärdigt till alla i hela befolkningen. Personliga egenskaper som kön, ålder, etnicitet eller bostadsort ska inte påverka utfallet på sjukvården. Att omotiverade skillnader förekommer i Sverige är välkänt i tidigare forskning. Syftet med detta fördjupningsarbete var att undersöka utifrån ett sjuksköterskeperspektiv hur man säkerställde likvärdighet inom den palliativa vården. Metoden som användes för att samla in informationen var intervjuer. Dessa genomfördes med tre sjuksköterskor i den utvalda kommunen. Intervjufrågorna hade tre tydliga teman utifrån Vedungs treenighet; förstå, vilja och kunna. Resultatet från denna undersökning visade att sjuksköterskorna arbetade aktivt med utbildningar kring palliativa vården. Samt att de säkerställde att all omvårdnadspersonal kände sig trygga i omvårdnaden vid livets slutskede. Bristerna som beskrevs av alla tre sjuksköterskorna var att ensamarbete ibland riskerade att äventyra jämlikheten bland de palliativa patienterna. Detta eftersom de inte kan vara på två ställen samtidigt. Slutsatsen av detta fördjupningsarbete är att sjuksköterskorna arbetar efter det riktlinjer och rutiner som finns på arbetsplatsen för att säkerställa en likvärdig palliativ vård.