Umeå University's logo

Sammanfattning:

Introduktion: Den förväntade ökningen av den äldre befolkningen kräver en stärkt kunskapsbas om hälsopromotion och psykisk ohälsa. Depression och ångest är två vanligt förekommande sjukdomar som drabbar den äldre befolkningen. Fysisk aktivitet har visat sig ha positiva effekter på psykisk hälsa, även för äldre personer, men det finns kunskapsluckor om träningsintensitetens betydelse och könsskillnader i träningsrespons. Det primära syftet med det här arbetet är att analysera effekten av gruppbaserad konditionsträning och dess betydelse för depressiva- och ångestsymtom hos äldre personer. De sekundära frågeställningarna är att undersöka om effekten skiljer sig åt när det gäller kön eller träningsintensitet.

Metod: Denna kvantitativa studie studerade sekundära utfall baserade på data från The Umeå HIT Study. Totalt 68 deltagare över 65 år, randomiserades till HIT (högintensiv intervallträning) eller MIT (måttlig intensitetsträning) efter baslinjemätningar. Under tre månader genomförde samtliga deltagare sina tilldelade träningsformer två gånger i veckan. Data samlades in genom självskattningsformuläret HAD (Hospital Anxiety and Depression Scale) vid träningsperiodens början och slut. Deskriptiv statistik användes för att presentera resultaten, och parametrisk statistik tillämpades för att analysera skillnader mellan grupperna. 

Resultat: Studien visar att gruppbaserad konditionsträning inte hade en statistiskt signifikant effekt på depressiva symtom (+0,31 poäng,  P=0,07) eller ångestsymtom (+0,05 poäng, P=0,85) . Effekten skilde sig varken mellan kön eller intensitet. Deltagarnas respons varierade inom grupperna där både förbättringar och försämringar observerades.

Slutsats: Studien fann inga signifikanta effekter av HIT eller MIT gällande depressiva- och ångestsymtom hos äldre personer, men individuella variationer observerades. Komplexa samspel mellan träningsintensitet, social interaktion och individuella faktorer bör beaktas i framtida studier.