Vissa rusmedel används lagligt och regelbundet av stora delar av befolkningen, så som alkohol och tobak. Andra rusmedel är fördömda och fruktade, så som narkotika. Vad som är socialt accepterat är avhängigt av kulturer, traditioner och politiska beslut. Således skiljer det sig också mellan kulturer och tider hur samhället bemöter drogbrukande individer. Syftet med denna studie är att undersöka hur män med tidigare missbruk upplever bemötande och attityder från samhället i en svensk kontext, samt hur det har påverkat dem. Studien undersöker närmare hur bemötandet har varit från olika samhällsinstanser såsom hälso- och sjukvård, socialtjänst och polis. Studien undersöker även hur samhällets attityder och fördomar påverkar samhällsdeltagande samt deltagarnas självbild och självkänsla. För att genomföra studien har en kvalitativ metod antagits i form av semistrukturerade intervjuer med sju män som tidigare har haft ett drogmissbruk. Den insamlade datan har sedan analyserats tematiskt. Teorier om stigma och stämpling används i analysen för att vidare tolka och förstå resultatet. Resultatet visar att många upplever bemötandet från olika samhällsinstanser som mestadels bra. Många har också stött på fördomar och okunskap från myndigheter, men upplever att bemötandet övergripande varit positivt. Däremot är erfarenheter av polisens bemötande nästan enbart negativt. Deras metoder upplevs verkningslösa vid missbruksproblematik. Många uppger att de har stött på negativa attityder och fördomar från samhället, samt att det bidrar till ett utanförskap. Resultatet visar också att fördomar och attityder kan förändra självbilden och försämra självkänslan. Samhällets syn och bemötande spelar en väsentlig roll för män i missbruk. Det kan försvåra hjälpsökande och jobbsökande samt bidrar till hemlighållande och utanförskap. En slutsats är också att kriminaliseringen har negativt inflytande både på individernas självbild och på samhällets bemötande och attityder.