Umeå universitets logga

In Sweden, we value individualism. The data shows it: 41%, over 2 million people, lived alone in 2022, according to SCB. And each person, of all types of households, occupied an average of 40 square meters, double Maurie J. Cohen’s sustainable limit of 20. Combined with poor social health, a housing shortage, and a problematic housing market, this situation is unsustainable.

Holmön, an island outside of Umeå, exemplifies this issue. Its few permanent residents face several layers of isolation due to inadequate infrastructure, making many dependent on second homes on the mainland. Simultaneously, those interested in becoming islanders struggle with logistics, finances, and knowledge barriers.

Solo is not the solution. Sharing, and squaring, is. Holmön already has an impressive culture of collaboration, and collective living could offer solutions to the struggles of both current and future islanders. But how do we make co-living appealing to a diverse, fluctuating population? And how does it fit into a context of rich cultural history and geographical isolation?

This project aims to transform a central plot on Holmön into a sharing community, building on existing and historical goals, methods, and knowledge. The initial phase involves reactivating or relocating existing structures to provide rental co-living houses and shared services. A later phase includes constructing a new co-living house inspired by the traditional Västerbottensgård, using locally sourced materials and featuring flexible floorplans that can accommodate for the fluctuation of islanders.

I Sverige värdesätter vi individualism. Siffrorna är tydliga: 41%, över 2 miljoner människor, bodde ensamma 2022, enligt SCB. I genomsnitt hade varje person, oavsett hustyp, 40 kvadratmeter boyta, vilket är dubbelt så mycket som Maurie J. Cohens beräknat är hållbart. Kombinerat med dålig social hälsa, bostadsbrist och en problematisk bostadsmarknad är det tydligt att vår situation är ohållbar.

Holmön, en ö utanför Umeå, exemplifierar detta problem. På grund av en otillräcklig infrastruktur tampas de få permanenta öborna med flera typer av isolering, vilket gör många beroende av en andra bostad på fastlandet. Samtidigt kämpar aspirerande öbor med logistik, ekonomi och kunskapsbarriärer.

Ensamhet löser inget. Samarbete och delat ägande är vägen framåt. Holmön har redan en imponerande samarbetskultur, och kollektiva bostäder kan hjälpa både nuvarande och framtida invånare i sina utmaningar. Men hur gör vi kollektivboende attraktivt för en mångsidig och varierande befolkning? Och hur passar det ihop med Holmöns omfattande kulturella historia och dess isolerade läge?

Detta projekt använder existerande och historiska mål, metoder och kunskaper för att integrera en central tomt på ön i ett större system baserat på delat ägande. I den första fasen reaktiveras eller flyttas befintliga byggnader för att skapa delade hyresbostäder och tjänster. I en senare fas används lokala material för att bygga ett nytt kollektivboende inspirerat av de traditionella Västerbottensgårdarna, med flexibel planlösning som kan följa variationen av öns invånare.