I Sverige finns läkemedelsassisterad behandling för personer med opioidberoende (LARO).Det är en medicinsk behandling som ska utföras tillsammans med psykosociala insatser och vara individuellt anpassad. Tidigare forskning som studien utgår från belyser både den medicinska behandlingen, de psykosociala insatserna och dess komplexitet. Studiens syfte äratt undersöka om patienter inom LARO får tillgång till psykosociala insatser likväl som den medicinska behandlingen samt vilka konsekvenser som kan uppstå om psykosociala insatser uteblir. Data har samlats in genom kvalitativa intervjuer av fem yrkesverksamma på olika LARO-mottagningar i Sverige. Det insamlade materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet av studien visar att den medicinska behandlingen har ett företräde framför psykosociala insatser. Konsekvenser som uppstår om psykosociala insatser uteblir är sämre resultat i behandlingen och lägre kvalitet i sin hälsa och livsstil för patienten. De mottagningar som finns i landet har olika förutsättningar och medel för att på egen hand kunna erbjuda olika psykosociala insatser. Samverkan med andra aktörer blir därför aktuellt ihög grad. Studiens viktigaste slutsatser är 1. att en etablerad relation mellan patient och professionell är grundläggande för att kunna inleda psykosociala insatser. Utan en etablerad relation känner inte patienten tillit till de insatser som erbjuds, vilka kan vara avgörande för utfallet av behandlingen. 2. LARO-personal är de med närmast kontakt till patienterna och de som ser helhetsbilden. De blir därmed naturligt spindeln i nätet till andra aktörer. 3. det är inte sällan LARO-personal får överbrygga stigmatisering och fördomar som uppstår i mötet mellan patient och andra professioner.