umu.sePublikationer
Ändra sökning
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Museimannen – en kvinna?: En studie av Wilhelmina von Hallwyl och Gerda Boëthius
Umeå universitet, Humanistiska fakulteten, Institutionen för kultur- och medievetenskaper.
2015 (Svenska)Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)Alternativ titel
(WO)MEN OF THE MUSEUM : A Study of Wilhelmina von Hallwyl and Gerda Boëthius (Engelska)
Abstract [sv]

Sammanfattning

Jag har i mitt arbete valt att undersöka hur museimanna-yrket växte fram under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet och hur kvinnors villkor i museichefsposition och som museiskapare sett ut ur ett historiskt perspektiv i Sverige. Jag har utgått från följande frågeställningar:

  • Hur har kvinnors representation i museimanna-yrket sett ut historiskt?
  • Hur såg förutsättningarna ut för Wilhelmina von Hallwyl respektive Gerda Boëthius?

Undersökningen är skrivet utifrån ett genusperspektiv, där de egenskaper som tillskrivs könen, könsegenskaper, är i fokus. Till hjälp har jag historieprofessorn och genusvetaren Yvonne Hirdmans s.k. ”formler” som beskriver maktförhållandet mellan de stereotyper som präglar könen, män och kvinnor. Formlerna är uppdelade i ”A – icke A”, ”A-a”, ”A-B” och ”A-A”, där det oföränderliga A:et är mannen och det föränderliga tecknet utgör kvinnan. Den första beskriver kvinnans förhållande till mannen som en icke betydelsefull varelse, den andra som en sämre version av mannen, den tredje representerar idealmannen och idealkvinnan och den sista mannens förhållande till mannen. Idealmannen är den starke fysiskt och psykiskt, idealkvinnan är tvärtom. Hon lägger sig inte i och ”imiterar” inte det manliga beteendet som a, dvs. hon tar sig inga friheter utan håller sig på sin plats. Kombinationer av bokstäver kan också användas: Hirdman menar att många kvinnor idag framställs som aB eller Ba, dvs. en kombination av det idealt kvinnliga och en sämre version av mannen, imitationen. Det är alltså framställningen av kvinnan som mannens motpol och samtidigt som hon i jämförelse med A anses ha brister. I undersökningen använder jag begreppet museiman som den ideala formen, ett slags A av den museianställde eller museiskaparen. Museimannen kopplas således till en maktposition av urvalet, bevarandet och skapandet av kulturarv. Museimannen har således rätten att definiera vad som ska anses som historiskt och kulturellt värdefullt.

                Initialt redovisar och diskuteras museimannayrkets etablering som skedde vid museimannaföreningens grundade 1906. Bland de första medlemmarna fanns kvinnor, som refereras som ”fröknarna”. Här följer förloppet av museisektorn som en från början mansdominerad sektor till en kvinnodominerad. Här syns från början en tydlig könsdikotomi, där kvinnor tillåts ta hand om det som ses acceptabelt för deras sfär, textilen till en början.

                      I det sista kapitlet diskuterar jag likheter och olikheter mellan Wilhelmina von Hallwyl och Gerda Boëthius. Här kan man se att både Hallwyl och Boëthius förhåller sig till den moderna kvinnans formel, aB eller Ba, genom det museala arbetet. Dock tycks Boëthius hålla sig närmast till museimannen/idealmannens formel – A. Hallwyl förhåller sig istället mer till B, idealkvinnan. Bedömningen av deras arbete verkar ha utgått inte bara från deras kön, utan också utbildning och bakgrund. Jag diskuterar även här huruvida det kan vara rätt eller fel att tolka in feministiska motiv och vad genusperspektivet ger i uppfattningen av museimannen. Diskussionen förs sedan in på vem dagens museiman är, som enligt statistiken ska vara en kvinna. Kvinnan skulle således i teorin kunna likställas med A. Samtidigt kan de dit tillskrivna egenskaperna i många avseenden ses som feminina och således tillhöra idealkvinnan B. Tillför man sedan makt till formeln skulle det kunna bli formeln aB eller Ba. Här tar jag även upp hur omladdning av egenskaper från att ha varit feminina till manliga skett genom institutionalisering, och att en omladdning skulle kunna vara möjlig igen, men också en neutralisering.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
2015. , s. 30
Nyckelord [sv]
Museologi, Museimannen, Gerda Boëthius, Wilhelmina von Hallwyll, Genus
Nationell ämneskategori
Humaniora
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:umu:diva-103689OAI: oai:DiVA.org:umu-103689DiVA, id: diva2:814585
Utbildningsprogram
Programmet för museer och kulturarv
Handledare
Examinatorer
Tillgänglig från: 2015-05-27 Skapad: 2015-05-27

Open Access i DiVA

Fulltext saknas i DiVA

Sök vidare i DiVA

Av författaren/redaktören
Jernqvist, Emma
Av organisationen
Institutionen för kultur- och medievetenskaper
Humaniora

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetricpoäng

urn-nbn
Totalt: 378 träffar
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf