Umeå universitets logga

Syfte: Syftet med studien var att jämföra matökningstakten mellan två neonatalintensivvårds-avdelningar, hos barn födda extremt prematurt och dess effekt på förekomsten av NEC, sepsis, centralvenösa kateterdagar samt viktutveckling och vårdtid

Bakgrund: Tillväxtproblem är vanligt på neonatalavdelningar och det råder stor oenighet gällande olika strategier kring EN hos extremt prematura barn. En snabb enteral matökning kan förbättra barnets tillväxt och nutritionsstatus, minska behovet av PN och risken för sepsis samt förkorta vårdtiden. Rädsla för NEC, aspiration och dålig enteral tolerans har lett till försiktig introduktion och långsam enteral matökning.

Design: Retrospektiv journalgranskningsstudie med kvantitativ design.

Metod: Data är granskat från SNQ, Nutrium samt System Cross på alla barn födda 1/1 2013 – 31/12 2015 i gestationsvecka (GV) 22+0 – 27+6 som vårdats på Norrlands universitetssjukhus i Umeå och Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Totalt 311 barn, varav 259 barn inkluderades i studien.

Resultat: Barnen som vårdades i Göteborg uppnådde snabbare 150ml/kg/d (dag 15 i Göteborg och dag 21 i Umeå) och med en snabbare matökningstakt (14ml/kg/d för barnen i Göteborg och 11ml/kg/d för barnen i Umeå). Ingen signifikant skillnad kunde ses i förekomst av NEC, sepsis och barnens viktutveckling mellan sjukhusen. Barnen i Umeå hade i genomsnitt fler centralvenösa kateterdagar (31 dagar i Umeå och 22 dagar i Göteborg) och längre vårdtid (95 dagar i Umeå och 83 i Göteborg) jämfört med barnen i Göteborg. Att snabbare uppnå 150ml/kg/dygn var associerat med färre centralvenösa kateterdagar, färre dagar med PN och lägre förekomst av sepsis men påverkade inte förekomsten av NEC, viktutvecklingen eller vårdtiden.

Slutsats: Trots att bägge sjukhusen hade långsam enteral matökning kom barnen vårdade i Göteborg snabbare upp i full EN. Kortare tid till full EN var generellt associerat till färre centralvenösa kateterdagar och lägre förekomst av sepsis.