Detta kapitel innehåller en berättelse om och våra reflektioner kring erfarenheter av en påtvingad nedläggning under 2018 av forsknings- och utbildningsmiljön Juridiskt forum (Umeå Forum for Studies on Law and Society). Vi börjar i en meta-berättelse om utveckling, framgång, motstånd och fall. Ur denna berättelse har två teman utkristalliserats: Exkludering av genusrättsvetenskap från utbildning och forskning samt Genusrättsvetenskap och genusrättsvetenskapare som arbetsmiljöproblem(et). Dessa kontextualiseras som uttryck för den rättsdogmatiska traditionens motstånd mot de kritiska ontologiska och epistemologiska utmaningar som den nordiska genusrättsvetenskapliga traditionen och socio-rättsliga studier representerar. Vi hävdar att motståndet på institutionell, akademisk och personlig nivå i grunden handlar om en djup oförmåga och ovilja att hantera mångfald, kritik och utveckling. När nu denna kamp är över, och vår gränsöverskridande, kritiska miljö har eliminerats så finns det ändå inga vinnare. Istället anser vi att utvecklingspotentialen för den snäva rättsvetenskap som produceras i Umeå idag är låg, vilket underminerar möjligheterna till att uppfylla förändringsbehov i juristutbildningen. Motstånd har ständigt varit närvarande under genusrättsvetenskapens nära 40-åriga nordiska historia och andra starka genusrättsvetenskapliga miljöer och enskilda forskare har gått liknande öden till mötes som vårt. Ändå slutar inte vår berättelse i pessimism. Nedläggningen av Juridiskt forum kan inte hindra utvecklingen. Genusrättsvetenskapen i Norden har satt sig och utvecklas starkt som akademiskt ämne. Efterfrågan är stor från juriststudenter och volymen på expertuppdrag, forskning och publikationer är omfattande. Viktiga samhällsutmaningar ställer nya kunskapskrav på framtidens jurister. Genus och rätt är utan tvekan en del av denna kunskapsutveckling i Norden.