Det är väl känt att språklig kompetens är sammansatt av flera olika färdigheter somkan befinna sig på olika nivåer. När elevers provresultat sammanställs kan elevernasprofiler därför vara mer eller mindre ”taggiga”, där taggig betyder att det finns starkare och svagare sidor hos samma elev i de olika språkliga färdigheterna (begreppethar använts av till exempel Erickson och Börjesson, 2001). Våra svenska styrdokument delar in främmande språk i underkategorierna receptiva och produktiva färdigheter, där receptiv kompetens beskrivs utifrån förmåga att läsa och lyssna och produktiv kompetens utifrån färdigheterna skriva och tala och samtala. Jag vill här delgeer resultat från en forskningsstudie (Aronsson, 2020) som handlar om elevnivåer ispanska som språkval efter årskurs 9 i de produktiva färdigheterna skriva och tala(interagera). Jag kommer att fokusera på och utvidga det nationella perspektivet.