Senaste decennierna har det skett en kraftig ökning av kvinnors deltagande inom motions- och elitidrott och det har medfört en jämnare könsfördelning av idrottare. Trots det är kvinnliga deltagare inom idrottsforskning underrepresenterade. Orsaken anses bland annat vara att variationen av könshormoner under menstruationscykeln försvårar standardiseringen vid forskning om träningsupplägg och testning. Det saknas därför vetenskapliga studier kring ytterligare utveckling av träningsmodeller specifikt för kvinnliga idrottare utifrån den kvinnliga fysiologin.
Syftet med denna studie var att undersöka effekter av konditionsträning periodiserad utifrån menstruationscykeln hos idrottande kvinnor för att öka kunskapen om mer specifika träningsupplägg för kvinnor.
Totalt genomförde 31 kvinnor mellan 18 och 35 år hela studien. Kvinnorna fördelades slumpmässigt i två grupper med varierande träningsfrekvens i relation till sin menstruationscykel. En tredje grupp (kontrollgrupp) fortsatte att träna kondition regelbundet enligt sitt tidigare träningsschema. Kvinnorna tränade under fyra på varandra följande menstruationscykler och deltog i ett test före träningsperioden och ett test efter träningsperioden. Av de två grupper som varierade träningsfrekvens utifrån sin menstruationscykel tränade den ena gruppen kondition fem gånger per vecka under de två första veckorna av menstruationscykeln och kondition en gång per vecka under de sista två veckorna av sin menstruationscykel. Den andra gruppen tränade istället kondition en gång per vecka under de två första veckorna av menstruationscykeln och utförde sedan konditionsträning fem gånger per vecka under de sista två veckorna av sin menstruationscykel. Kontrollgruppen konditionstränade hela tiden tre pass per vecka. Detta resulterade i att varje grupp planerades träna 48 konditionsträningspass under den tid som studien pågick. Deras träning bestod av distanspass samt långa och korta intervallpass. Dessutom bibehöll de sin övriga träning i form av styrketräning, rörlighetsträning och eventuell teknikträning inom sina idrotter. Vid testerna före och efter träningsperioden genomfördes blodprovstagning för allmän hälsokontroll samt för hormonanalys. Båda testerna genomfördes under samma fas av menstruationscykeln. Vid de två testerna genomfördes ett ramptest till utmattning på cykel med kontinuerlig mätning av syreupptag och provtagning av laktat i blod före, under och efter cykeltest. Dessutom fyllde kvinnorna i ett frågeformulär om upplevelsen av träningen samt ett frågeformulär om allmänna måendet för både analys av Profile of Mood States (POMS) och skattning av träningsbelastning.
Som resultatparametrar från de två cykeltesterna användes det högst uppnådda syreupptaget respektive syreupptaget då försökspersonen hade 2 och 4 mmol/l laktat i blodet. Dessutom mättes laktatnivåerna tre minuter efter arbete. Från POMS-frågeformuläret användes det sammanfattande värdet global POMS.
Resultaten visade att konditionsträningens upplägg förbättrade deltagarnas aeroba kapacitet (mätt som maximalt uppnådd VO2peak ml/kg/min och VO2 ml/kg/min vid 2 och 4 mmol laktat i blodet) i alla tre träningsgrupperna, men någon skillnad mellan grupperna vad gäller storleken på denna ökning hittades inte. Inga signifikanta förändringar av global POMS eller av laktatnivåer tre minuter efter arbete fanns mellan de två testerna före och efter träningsperioden.
Slutsatsen av studien är att konditionsträning periodiserad utifrån menstruationscykeln, det vill säga koncentrerad konditionsträning de första två veckorna respektive de sista två veckorna av menstruationscykeln, inte ger extra positiva träningseffekter jämfört med regelbunden konditionsträning som utfördes under hela menstruationscykeln (kontrollgruppen).
Stockholm: Riksidrottsförbundet , 2022. , p. 22