Umeå University's logo

Pathogenic bacteria employ several secretion systems to release or inject virulence factors that may alter host cell processes, generate a replicative niche, and aid bacterial survival in adverse environments. This thesis presents my investigations on how bacterial factors can modulate host cell signalling mechanisms. 

We investigated possible signalling pathways involved in targets of the Vibrio cholerae protein MakA that was found to mediate inhibition of tumour cell proliferation. Caenorhabditis elegans grazing on MakA-producing bacteria revealed that MakA may affect lipid-mediated signalling in the nematodes by affecting the level of PPK-1, a homologue of eukaryotic PIP5K1α. We studied the possible effects of MakA on eukaryotic PIP5K1α in human colon cancer cell lines and found decreased levels of PIP5K1α and pAkt in the lipid-signalling pathway. Immunoblot analyses demonstrated that MakA inhibited cyclin-dependent kinase 1 and increased p27 expression in the colon cancer cells, resulting in G2/M cell cycle arrest. MakA also caused downregulation of Ki67 and cyclin D1, limiting cancer cell proliferation. MakA is the first reported bacterial protein targeting the PIP5K1α lipid signalling pathway, thereby displaying anti-cancer capabilities. 

We discovered that phosphatidic acid (PA)-mediated MakA binding to host cell plasma membranes generated endomembrane-rich aggregates that caused host target cell autophagy and cytotoxicity. PA binding and cell toxicity by MakA required its N-terminal domain. 

The MakA genetic determinant is located within a novel pathogenicity island that also encodes the MakB, MakC, MakD, and MakE proteins. In most V. cholerae and Vibrio anguillarum genomes, mak genes form an operon, makCDBAE. The immunoblot analyses showed that wild-type V. cholerae A1552 released the MakA, MakB, and MakE proteins via the flagellum, while a flagellum-deficient mutant released very little or none. Structurally, MakA, MakB, and MakE belong to a superfamily of bacterial alpha-pore-forming toxins. Identification and structural analysis of V. cholerae Mak proteins revealed that the MakA/B/E toxin is common to several pathogenic Vibrionaceae strains, and this previously unrecognised tripartite toxin may increase their fitness and pathogenicity in various environments and host organisms. 

Bacteria release spherical lipid nanostructures, extracellular membrane vesicles, that may play many biological roles. Previously, Escherichia coli was shown to release physiologically active cytolysin A (ClyA) via outer membrane vesicles (OMVs). ClyA, the first recognised member of the bacterial alpha-pore-forming proteins, has become a model for how oligomerization and pore formation occur in membranes. The clyA gene is cryptic in commensal non-pathogenic E. coli bacteria displaying no cytolytic activity. We found that the sublytic concentration of ClyA released via OMVs by non-pathogenic E. coli profoundly affected host cells. The ClyA+ OMVs were rapidly internalised into colon cancer cells by macropinocytosis and clathrin-mediated, dynamin-dependent endocytosis. The OMV-associated ClyA caused reduced levels of cancer-activating proteins like EZH2, H3K27me3, CXCR4, STAT3, and MDM2 via the EZH2/H3K27me3/miR622/CXCR4 signalling axis. Evidently, sublytic levels of ClyA in OMVs from non-pathogenic E. coli can modulate epigenetics by targeting EZH2 protein stability and we hypothesised that E. coli in colorectal cancer microbiomes may preferentially lack this protein. Given our current understanding of ClyA interactions in cancer cell signalling, it will be intriguing to determine if and how the status of the clyA locus is involved in the aetiology of colorectal cancer. 

Patogena bakterier använder flera utsöndringssystem för att frigöra eller injicera virulensfaktorer som kan förändra värdcellsprocesser, generera en replikativ nisch och hjälpa bakteriell överlevnad i ogynnsamma miljöer. Denna avhandling presenterar mina undersökningar om hur bakteriella faktorer kan modulera värdcellers signaleringsmekanismer. 

Vi undersökte möjliga signalvägar involverade i mål av Vibrio cholerae- proteinet MakA som visade sig förmedla hämning av tumörcellsproliferation. Caenorhabditis elegans som betar på MakA-producerande bakterier avslöjade att MakA kan påverka lipidmedierad signalering i nematoderna genom att påverka nivån av PPK-1, en homolog av eukaryot PIP5K1α. Vi studerade möjliga effekter av MakA på eukaryot PIP5K1α i humana tjocktarmscancercellinjer och fann minskade nivåer av PIP5K1α och pAkt i lipid-signaleringsvägen. Immunoblotanalyser visade att MakA hämmade cyklinberoende kinas 1 och ökade p27-uttryck i tjocktarmscancercellerna, vilket resulterade i G2/M-cellcykelstopp. MakA orsakade också nedreglerad Ki67 och cyklin D1, vilket begränsar cancercellsproliferation. MakA är det första rapporterade bakteriella proteinet som riktar sig mot PIP5K1α-lipidsignaleringsvägen och därmed visar anti-cancerförmåga.Vi upptäckte att fosfatidinsyra (PA)-medierad MakA-bindning till värdcellplasmamembran genererade endomembranrika aggregat som orsakade värdmålcellsautofagi och cytotoxicitet. För PA-bindning och celltoxicitet av MakA behövs dess N-terminala domän. 

MakA genetiska determinanten är belägen inom en ny patogenicitetsö som också kodar för MakB-, MakC-, MakD- och MakE-proteinerna. I de flesta genomen hos V. cholerae och Vibrio anguillarum bildar mak generna ett operon, makCDBAE. Immunoblotanalyserna visade att vildtyp V. cholerae A1552 utsöndrar MakA-, MakB- och MakE- proteinerna via flagellen, medan en flagell-defekt mutant utsöndrade mycket lite eller inget. Strukturellt sett tillhör MakA, MakB och MakE en superfamilj av bakteriella alfa-porbildande toxiner. Identifiering och strukturell analys av V. cholerae Mak-proteiner avslöjade att MakA/B/E- toxinet är gemensamt för flera patogena Vibrionaceae-stammar, och detta, tidigare okända trekomponent toxin kan bidra till bakteriernas överlevnadsförmåga och patogenicitet i olika miljöer och värdorganismer. 

De flesta bakterier frisätter sfäriska lipidnanostrukturer, extracellulära membranvesiklar, som kan spela många biologiska roller. Tidigare visades Escherichia coli frisätta fysiologiskt aktivt cytolysin A (ClyA) via yttre membranvesiklar (OMV). ClyA, den första medlemmen i en familj av bakteriella alfa-porbildande proteiner, har blivit en modell för hur oligomerisering och porbildning sker i membran. clyA-genen är kryptisk i kommensala icke-patogena E. coli bakterier som inte uppvisar någon cytolytisk aktivitet. Vi fann att den sublytiska koncentrationen av ClyA frisatt via OMVs av icke-patogena E. coli påverkade värdceller på ett påtagligt sätt. ClyA+ OMVs internaliserades snabbt i tjocktarmscancerceller genom makropinocytos och clathrin-medierad, dynaminberoende endocytos. Detta OMV-associerade ClyA orsakade minskade nivåer av canceraktiverande proteiner som EZH2, H3K27me3, CXCR4, STAT3 och MDM2 via EZH2/H3K27me3/miR622/CXCR4- signalaxeln. Uppenbarligen kan sublytiska nivåer av ClyA i OMV från icke-patogena E. coli modulera epigenetik genom effekter som påverkar EZH2-proteinstabilitet och vi antog att E. coli i mikrobiom hos individer med kolorektalcancer företrädesvis kan sakna detta protein. Med tanke på vår nuvarande förståelse av ClyA-interaktioner i cancercellssignalering, kommer det att bli intressant att avgöra om och hur statusen för clyA-lokuset är involverat i etiologin för kolorektal cancer.