Filosofer och andra debattörer hänvisar ibland till skepticism om moraliskt ansvar när de argumenterar för en mer rehabiliteringsinriktad kriminalvård och ett tryggare välfärdssamhälle. Om vi underminerar tron på moraliskt ansvar, resonerar de, så underminerar vi därmed tron på förtjänta bestraffningar och förtjänt fattigdom. Skepticism-baserad argumentation för samhällsreformer lider dock av flera problem. Påvisade skillnader i hjärnan mellan olika grupper bevisar inte frånvaron av moraliskt ansvar hos vissa. Total skepticism om moraliskt ansvar innebär att rika och mäktiga saknar ansvar de också. Filosofiska argument både för och emot existensen av moraliskt ansvar bottnar i slutändan i intuitioner, som skiljer sig från person till person. Det är bättre att fokusera på empiriskt grundade argument som visar att människor har begränsad kontroll över sin situation. Sådana argument övertygar förstås inte alla, men det finns inga magiska argument som gör det.