umu.sePublikationer
Ändra sökning
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Åklagares användning av rättsmedicinsk bevisning: en analys av hur åklagare värderar rättsmedicinska slutsatser inför beslut om åtal
Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Rättsmedicin.
2012 (Svenska)Studentarbete övrigt, 5 poäng / 7,5 hpStudentuppsats (Examensarbete)
Abstract [sv]

SAMMANFATTNING

 

Den 21 oktober 2011 meddelade Solna tingsrätt dom i det uppmärksammade målet med läkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, som i media kom att kalla för ”barnläkarfallet”. Mot bakgrund av det uppmärksammade rättsfallet kom det att ifrågasättas huruvida åklagarna gör någon egentlig bevisrättslig prövning av rättsmedicinska slutsatser inför åtalsbeslut. Det är i det sammanhanget som intresset för den här uppsatsens frågeställningar för min del växte fram.

 

Det här är en rättsvetenskaplig uppsatts på det medikolegala området med tvärvetenskapliga inslag. Jag har undersökt hur åklagare inför åtalsbeslut går till väga för att kritiskt värdera rättsmedicinsk bevisning, varför uppsatsen är av deskriptiv och inte normativ karaktär. Jag har använt en rättsdogmatisk metod som kompletterats med en interaktiv rättsvetenskaplig metod genom att intervjua tre åklagare vid åklagarkammaren i Skövde. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjuer då åklagarna haft möjlighet att svara på frågorna utifrån sin referensram.

 

Den övergripande frågeställningen i uppsatsen är om åklagare i allmänhet har förmågan att värdera medicinsk sakkunnigbevisning på det sätt som Högsta domstolen förväntar sig att domstolar och åklagare ska göra. Av intervjuerna framgår det att åklagarna i ärenden med grövre brottslighet eller allvarligare skador gör en ingående prövning av de rättsmedicinska slutsatsernas bevisrättsliga värde, men att prövningen inte är lika ingående vid mindre allvarlig brottslighet. Åklagarna har dock uttryckt stor tilltro till de statliga myndigheter som har i uppdrag att bistå rättsväsendet med medicinsk eller annan vetenskaplig sakkunskap. Det är därför sällan som åklagare själva tar initiativ till ett second opinion i de fall som den medicinska bevisningen stärker åklagarens gärningspåstående. Det förekommer dock att åklagare begär yttrade från socialstyrelsens rättsliga råd, men då handlar det inte sällan om att en misstänkt bedömts ha begått den åtalade gärningen under påverkan av allvarlig psykisk störning vilket åklagaren ifrågasätter. Om inte förvaret agerar och begär kompletterande bevisning kommer därför domstolarna i de allra flesta fallen bara ha åklagarens bevisning i form av rättsintyg eller obduktionsprotokoll att tillgå i sin prövning. 

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
2012. , s. 24
Nationell ämneskategori
Rättsmedicin
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:umu:diva-58323OAI: oai:DiVA.org:umu-58323DiVA, id: diva2:547840
Uppsök
medicin
Handledare
Examinatorer
Tillgänglig från: 2012-08-29 Skapad: 2012-08-29 Senast uppdaterad: 2012-08-29Bibliografiskt granskad

Open Access i DiVA

Fulltext saknas i DiVA

Av organisationen
Rättsmedicin
Rättsmedicin

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle Scholar

urn-nbn

Altmetricpoäng

urn-nbn
Totalt: 232 träffar
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf