Med ett rättsintyg brukar man avse ett av läkare avgivet skriftligt utlåtande rörande en levande person.[1] Enligt lag om rättsintyg i anledning av brott (2005:225) avses med rättsintyg sådana skriftliga medicinska utlåtanden av läkare som inhämtas av polismyndighet eller åklagarmyndighet i syfte att användas i en brottsutredning eller som bevis i en rättegång i anledning av brott.

Rättsintyget används således främst som bevisning i rättegång och som underlag om förundersökning ska inledas eller inte. Rättsintyget är också användbart vid åklagarens bedömning av åtalsfrågan och utredning av brottet. Åklagaren kan även besluta att åtal ska läggas ned om det t.ex. visar sig att skadorna är självförvållade. Det är ofta avgörande att snabbt dokumentera kroppsskador hos både offret och gärningsmannen och kunna föra bevisning härom i kommande rättegång.

Normalt grundar sig ett rättsintyg på en kroppsundersökning av den misstänkte eller offret. Det kan även avse ett yttrande över skriftliga handlingar. Detta sker främst då offret uppsökt sjukvården för vård men rättsintyg begärs senare. Rättsintyget grundar sig i då på den dokumentation som finns från besöket som journaler, röntgenbilder och fotografier.[2] Rättsintyget kan även användas vid skadeståndstalan till brottsoffret inom ett rent civilrättsligt förfarande eller i samband med åtal.[3]

[1] Edelstam H., Sakkunnigbeviset, Uppsala 1991, s. 499 ff.

[2]Rättsmedicinalverket,http://www.rmv.se/fileadmin/RMVFiles/pdf/utbildningsmaterial/kapitel_2_ordningen_for_utfardande_av_rattsintyg.pdf

[3]A.a.