umu.sePublications
Change search
ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link
Birkasvenskan/Hedebynordiskan: Kring en språkhistorisk konstruktion [Plenarföredrag vid Svenska språkets historia, 14, Vasa, den 9–10 juni 2016‚ utges vid Vasa universitet med Harry Lönnroth, Bodil Haagensen, Maria Kvist och Kim Sandvad West som redaktörer.]
Umeå University, Faculty of Arts. (Nordliga studier)ORCID iD: 0000-0001-8748-9934
(Swedish)Manuscript (preprint) (Other academic)
Abstract [sv]

I en klassisk studie 1936 diskuterar Bengt Hesselman den s.k. birkasvenskan. I fokus står den sekundära diftongeringen av germanskt långt e2  i ord som här till ia/iä (o. likn.). Utbredningen av detta drag är i nutida dialekter visserligen inte sammanhängande, men utifrån belägg i äldre skriftkällor argumenterar Hesselman för att diftongeringen tillhört hela Östersjöområdet och att den kan sättas i samband med utvecklingar på kontinentalt område. Från Hedeby - med dess centrala läge där Östersjöområdets och Nordsjöområdets handlande nordbor möttes och mötte folk från kontinenten - spreds inflytandet.

Gun Widmark har i flera arbeten (1994, 2001, 2010) vitaliserat hypotesen om birkasvenskan, som hon förresten föredrar att benämna hedebynordiskan. Ytterligare material som stöder men också problematiserar hypotesen dras fram, bl.a. att den nämnda diftongeringen inte bara finns i östra Sverige utan även i Västsverige och Norge. Dessutom kan också andra språkdrag fogas in i det hedebynordiska sammanhanget. Den vikingatida hedebynordiskan anammades, menar Widmark, inte av hela befolkningen utan bara av vissa, framför allt den stormansklass som stod bakom vikingafärderna. Om hedebynordiskan börjar som prestigespråk lever den inte kvar som ett sådant - det rör sig i stället om vikande språkdrag. Bäst bevarade är de hedebynordiska dragen i gotländska och dalmål, där de fått en identifierande funktion.

Att vikingatidens dialekter på uppsvenskt område på detta sätt präglats av kontinentens språk återstår dock väsentligen att bevisa. Eftersom det rör sig om novationer kan man i princip tänka sig att påverkan gått i olika riktningar, och man kan inte heller utesluta möjligheten av att identiska ljudutvecklingar uppstått oberoende av varandra. Ljudutvecklingarna kan också i flera fall förklaras som språkinterna. Reservationer som dessa har framförts av olika forskare.

Föredraget behandlar den diskussion som förts om birkasvenskan/hedebynordiskan och berör därvid den språkliga argumentationen beträffande denna konstruktion samt styrkor och svagheter som ligger i denna typ av syntetiserande språkhistoria.

National Category
Humanities
Research subject
Scandinavian Languages
Identifiers
URN: urn:nbn:se:umu:diva-127868OAI: oai:DiVA.org:umu-127868DiVA: diva2:1048087
Available from: 2016-11-20 Created: 2016-11-20 Last updated: 2016-11-21

Open Access in DiVA

No full text

Search in DiVA

By author/editor
Edlund, Lars-Erik
By organisation
Faculty of Arts
Humanities

Search outside of DiVA

GoogleGoogle Scholar

ReferencesLink to record
Permanent link

Direct link