umu.sePublikationer
Ändra sökning
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Negotiating the (bio)medical gaze: Experiences of trans-specific healthcare in Sweden
Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Epidemiologi och global hälsa. Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Umeå centrum för genusstudier (UCGS).ORCID-id: 0000-0001-6401-889X
Umeå universitet, Medicinska fakulteten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Epidemiologi och global hälsa.
Umeå universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten, Sociologiska institutionen.
2017 (Engelska)Ingår i: Social Science and Medicine, ISSN 0277-9536, E-ISSN 1873-5347, Vol. 174, s. 9-16Artikel i tidskrift (Refereegranskat) Published
Abstract [en]

In Sweden as well as in other western countries persons with trans experiences have to go through a clinical evaluation in order to get access to gender-confirming medical procedures. The aim of this study is to analyse care-users' experiences of navigating and negotiating access to gender-confirming medical procedures in Sweden. Biomedicalisation is used as a theoretical framework in order to analyse how technoscientific and neoliberal developments are parts of constructing specific experiences within trans-specific care. Constructivist grounded theory was used to analyse 14 interviews with persons having experiences of, or considering seeking, trans-specific healthcare. The participants experienced trans-specific healthcare as difficult to navigate because of waiting times, lack of support, provider ignorance and relationships of dependency between healthcare-users and providers. These barriers pushed the users to take responsibility for the care process themselves, through ordering hormones from abroad, acquiring medical knowledge and finding alternative support. Based on the participants' experiences, it can be argued that the shift of responsibility from care-providers to users is connected to a lack of resources within trans-specific care, to neoliberal developments within the Swedish healthcare system, but also to discourses that frame taking charge of the care process as an indicator that a person is in need of or ready for care. Thus, access to gender-confirming medical procedures is stratified, based on the ability and opportunity to adopt a charge-taking role and on economic and geographic conditions. Based on the results and discussion, we conclude that trans-specific care ought to focus on supporting the care-seekers throughout the medical process, instead of the current focus on verifying the need for care. There is also a need for increased knowledge and financial resources. A separation between legal and medical gender reassignment could contribute to a better relationship between care-providers and care-users and increase the quality of care.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
2017. Vol. 174, s. 9-16
Nationell ämneskategori
Folkhälsovetenskap, global hälsa, socialmedicin och epidemiologi Sociologi Genusstudier
Identifikatorer
URN: urn:nbn:se:umu:diva-129677DOI: 10.1016/j.socscimed.2016.11.030ISI: 000393931200002PubMedID: 27960120OAI: oai:DiVA.org:umu-129677DiVA, id: diva2:1062800
Tillgänglig från: 2017-01-08 Skapad: 2017-01-08 Senast uppdaterad: 2018-10-25Bibliografiskt granskad
Ingår i avhandling
1. “It was like I had to fit into a category”: people with trans experiences navigating access to trans-specific healthcare and health
Öppna denna publikation i ny flik eller fönster >>“It was like I had to fit into a category”: people with trans experiences navigating access to trans-specific healthcare and health
2018 (Engelska)Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
Alternativ titel[sv]
"Det va som att jag skulle passa in i en kategori" : personer med transerfarenheter navigerar sig fram till transspecifik vård och hälsa
Abstract [en]

Background: Trans issues have received increased attention over the last couple of years and important changes have been made in the legislation relating to gender reassignment and in trans-specific healthcare practices. At the same time, many people with trans experiences report poor mental health, bad experiences when encountering the healthcare and a tendency to postpone seeking care due to being badly treated. Previous research has also shown that gender norms guide the evaluation that precedes access to gender-confirming medical procedures. Critical studies examining practices within trans-specific healthcare in the Swedish context and health among people with trans experiences are limited, especially qualitative interview studies involving people with trans experiences.

Aim: To analyse how constructions of trans experiences and gender can affect trans-specific healthcare practices, experiences of navigating access to gender- confirming medical procedures, inhabitancy of different spaces and, ultimately, health.

Conceptual framework: Three areas of theory are used for the conceptual framework: trans studies, queer phenomenology and Foucauldian theories of power and governmentality.

Methods: The thesis includes three sub-studies (generating four articles): two interview studies that build on interviews with 18 people with trans experiences, and a policy analysis of the guidelines for trans-specific healthcare published by the Swedish National Board of Health and Welfare. For the interview studies, grounded theory and thematic analysis were used as the analytical method. The guidelines were analysed using Bacchi’s method: “What’s the problem represented to be?”.

Results: The participants experienced trans-specific healthcare as difficult to navigate due to waiting times, lack of knowledge and/or support and relationships of dependency between healthcare users and providers. In the evaluation, gender is reconstructed as linear – stereotypical, binary and stable – and the space for action available to care-seekers is affected by discourses existing both inside and outside trans-specific healthcare. The difficulties in navigating access to care were experienced as creating ill-health. In order to negotiate access to gender-confirming medical procedures, the participants took responsibility for the care process by, for example, ordering hormones from abroad, acquiring medical knowledge and finding alternative support. The linear gendered positioning was variously resisted, negotiated and embraced by the participants.

The analysis of the guidelines showed that gender identity is constructed as a fixed linear essence but that the guidelines also open up space for a non-linear embodiment. Gender dysphoria is closely constructed in relation to psychiatric knowledge and mental health and the gate-keeping function among mental healthcare professionals is reconstituted in the guidelines. Hence, care-seekers are constructed as not competent enough to make decisions concerning access to gender-confirming medical procedures.

The participants experienced several different spaces, such as bars, public toilets and changing rooms, gyms and cafés, as unsafe and as contributing to ill-health. In order to overcome the barriers to comfortably inhabiting spaces, the participants performed a kind of labour; for example, preparing in order to visit public baths and to answer transphobic comments and questions. Some spaces, such as trans-separatist, feminist and queer spaces, were experienced as safer and contributed to improved health through experiences of belonging, being able to share bad experiences and being able to relax.

Conclusions: Trans-specific healthcare practices need to become more affirming and change so that care-seekers have more space for self- determination. Trans-specific healthcare needs more resources in order to decrease waiting times, improve knowledge and support, and hence to improve access to gender-confirming medical procedures. Actions need to be initiated to make spaces safer in order to improve the health of people with trans experiences.

Abstract [sv]

Bakgrund: De senaste åren har transfrågor uppmärksammats allt mer. Viktiga juridiska förändringar har skett, såsom borttagande av krav för sterilisering vid juridisk könsbekräftelse, och transvården har fått sina första officiella riktlinjer för vård vid könsdysfori. Samtidigt visar flera rapporter att många personer med transerfarenheter rapporterar ett dåligt allmänt hälsotillstånd, psykisk ohälsa och brister i mötet med vården. Tidigare forskning visar också att normer kring kön påverkar utredningen som personer med transerfarenheter måste gå igenom för att få tillgång till könsbekräftande vård. Syftet med den här avhandlingen är att analysera hur konstruktioner av transerfarenheter och kön kan påverka praktiker inom den trans-specifika vården, erfarenheter av att navigera tillgång till könsbekräftande vård samt upplevelsen av olika typer av rum och hälsa.

Metod: Avhandlingen bygger på fyra artiklar som är uppdelade i tre delstudier. Två av delstudierna bygger på totalt 18 intervjuer med personer med transerfarenheter och en delstudie bygger på en policyanalys av Socialstyrelsens riktlinjer för transspecifik vård. Intervjustudierna har analyserats med grundad teori respektive tematisk analys och riktlinjerna har analyserats med Bacchis metod som undersöker hur problem framställs i en text. Delstudie 1 handlar om hur vårdsökande personer med transerfarenheter navigerar och förhandlar sig till att få könsbekräftande vård. I den andra delstudien undersöker jag hur utredning, diagnostisering och kriterier för tillgång till könsbekräftande vård är beskrivna i riktlinjerna från Socialstyrelsen för transspecifik vård. I den sista delstudien har jag undersökt hur trygghet och otrygghet i olika typer av rum kan påverka hälsan hos personer med transerfarenheter.

Resultat: Analysen av intervjuerna visar att deltagarna upplevde det svårt att navigera sig fram till, och inom, transvården. Kunskapsbrist, brist på psykosocialt stöd, väntetider och en beroenderelation till utredarna är hinder som deltagarna berättar om i sina möten med transvården. Kön rekonstrueras som binärt, stabilt och stereotypt inom transvården och handlingsutrymmet i relation till kön påverkades av normer både inom och utanför transvården. Flera av dessa hinder skapar upplevelser av ohälsa. För att överkomma hindren i transvården så tog flera deltagare kommando över vårdprocessen genom att ta reda på information, beställa hormoner via nätet och hitta psykosocialt stöd utanför transvården. Deltagarna omfamnade, förhandlade och gjorde motstånd mot den binära, stabila och stereotypiska konstruktionen av kön, exempelvis genom att använda strategiska berättelser och göra kön på andra sätt utanför transvården.

Analysen av riktlinjerna för transvården visade att kön konstrueras som en fixerad linjär essens, dvs. att könsidentiteten bör vara stabil över tid och matcha den sociala könsrollen för att personer ska få tillgång till könsbekräftande vård. Samtidigt säger riktlinjerna att alla vårdsökande inte behöver ha alla medicinska insatser, vilket öppnar upp möjligheter för en kropp som inte följer normen. Riktlinjerna pekar på hur psykisk ohälsa hos personer med könsdysfori kan bero på cisnormativitet. Likväl så knyter riktlinjerna könsdysfori tätt till lidande, psykiatrisk kunskap och mental ohälsa och rekonstruerar därmed könsdysfori som en psykisk sjukdom. Riktlinjerna slår även på så sätt fast den grindvaktande position som psykiatriker har inom transvården och de vårdsökande får därmed inte möjlighet att själva bestämma över tillgången till könsbekräftande vård.

Deltagarna upplevde en rad olika rum och platser som otrygga eller obekväma vilket påverkade deras hälsa. Till exempel berättade många deltagare om barer och pubar som otrygga platser där de hade erfarenheter av att bli utsatta för fysiskt våld, verbala trakasserier och ifrågasättande. Könsuppdelade offentliga toaletter och omklädningsrum var andra viktiga plaster i berättelserna om otrygga rum. Deltagarna upplevde att det var svårt att välja vilken toalett eller vilket omklädningsrum dom skulle besöka och att det kunde vara svårt att passa in i något av dom. Transseparatistiska, feministiska och HBTQ-rum upplevdes av många som tryggare och var viktiga för att kunna dela med sig av erfarenheter, känna gemenskap och återhämta sig från erfarenheter av otrygghet. Dock fanns det erfarenheter av att dessa rum också kunde vara exkluderande.

Slutsatser och implikationer: Sammanfattningsvis har transvården har genomgått flera förbättringar, men den upplevs fortfarande som problematisk av vissa vårdsökande och även i riktlinjerna konstrueras kön och könsdysfori på problematiska sätt. Att få tillgång till könsbekräftande vård är viktigt för många personer med transerfarenheter, men vägen till vård kan i sig själv ha negativa hälsokonsekvenser för de vårdsökande. Transvården återskapar kön som binärt, stabilt och stereotypt vilket inte stämmer överens med vissa av de vårdsökandes förståelse av sig själva. Vårdgivare inom psykiatrin har fortsatt makt att bestämma vilka som ska få tillgång till vård vilket kan bidra till att transpersoner har svårare att få tillgång till adekvat vård för psykisk ohälsa. Flera olika vardagliga platser upplevs som otrygga och skapar ohälsa. För att överkomma hindren, både inom transvården och i andra rum, utför deltagarna ett affektivt arbete som också kan innebära negativa hälsokonsekvenser. Utifrån studien resultat behövs flera förändringar för att skapa utrymme för mer självbestämmande hos de vårdsökande och för att förbättra tillgången till könsbekräftande vård. Det behövs även mer resurser till transvården för att minska väntetiderna, öka tillgången till stöd för de vårdsökande och kunskap hos vårdgivarna. För att förbättra hälsan hos personer med transerfarenheter är det nödvändigt att skapa fler trygga rum.

Ort, förlag, år, upplaga, sidor
Umeå: Umeå Universitet, 2018. s. 151
Serie
Umeå University medical dissertations, ISSN 0346-6612 ; 1990
Nyckelord
Transgender, Gender dysphoria, Qualitative, Access to healthcare, Health inequalities, Affective labour, Trans studies, Queer phenomenology, Foucault, Governmentality, Sex reassignment
Nationell ämneskategori
Folkhälsovetenskap, global hälsa, socialmedicin och epidemiologi Genusstudier
Forskningsämne
folkhälsa; genusvetenskap
Identifikatorer
urn:nbn:se:umu:diva-152817 (URN)978-91-7601-962-7 (ISBN)
Disputation
2018-11-23, Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå, 09:00 (Svenska)
Opponent
Handledare
Forskningsfinansiär
Vetenskapsrådet, 344-2011-5478
Tillgänglig från: 2018-11-02 Skapad: 2018-10-25 Senast uppdaterad: 2018-11-14Bibliografiskt granskad

Open Access i DiVA

Fulltext saknas i DiVA

Övriga länkar

Förlagets fulltextPubMed

Personposter BETA

Linander, IdaHammarström, AnneHarryson, Lisa

Sök vidare i DiVA

Av författaren/redaktören
Linander, IdaHammarström, AnneHarryson, Lisa
Av organisationen
Epidemiologi och global hälsaUmeå centrum för genusstudier (UCGS)Sociologiska institutionen
I samma tidskrift
Social Science and Medicine
Folkhälsovetenskap, global hälsa, socialmedicin och epidemiologiSociologiGenusstudier

Sök vidare utanför DiVA

GoogleGoogle Scholar

doi
pubmed
urn-nbn

Altmetricpoäng

doi
pubmed
urn-nbn
Totalt: 722 träffar
RefereraExporteraLänk till posten
Permanent länk

Direktlänk
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf