Many children are vulnerable in Mozambique, one of the poorest countries in the world. The ones considered most vulnerable, so called orphans and vulnerable children (OVC), often live in particularly vulnerable situations that often cause creating psychological distress and traumas. Most of them live in kinship care, but many are supported and cared for by organisations working in several fields, providing, for example, basic needs care, education, psychosocial support and reintegration to their families and communities.

The aim of this qualitative study has been to investigate and describe organisational resources, approaches and methods to implement and conduct care and psychological treatment for vulnerable children in Maputo, Mozambique. The study has also aimed to explore how the various interventions correspond to existing models of care and need interventions, and to discuss possible improvements of elements according to theory. Twenty staff members at eight organisations were interviewed with a semi-structured interview guide. The results describe the various organisations’ work directed towards the heterogeneously vulnerable group of children.

Views regarding work as well as recommendations are given from the separate organisations and from describing theoretical models and literature. Recommendations can be summarised as requests for e.g. increased co-operation with authorities and donor organisations,  as well as for growth of internal organisational structures. Scarce financial resources are often regarded as the main obstacle affecting the magnitude and impact of the organisations’ work. Other noted recommendations included the need to provide for a higher ratio of teachers and caretakers with psycho-social and special needs knowledge, and an increased presence of psychologists and support staff at the different organisations, in order to give adequate support to the children. A literature recommendation emphasised further monitoring and evaluation of programs to increase the knowledge of interventions for vulnerable children.

Många barn lever i utsatthet i Mozambique, som är ett av de fattigaste länderna i världen. De mest sårbara, föräldralösa och utsatta barnen (OVC), lever ofta i särskilt utsatta situationer som ofta orsakar psykologisk ohälsa och traumatiska upplevelser. De flesta av dessa barn tas omhand inom familjen men många tas omhand och får stöd genom organisationer, som inom olika fält arbetar för att täcka barnens grundbehov, utbildning, psykosocialt stöd och för att återintegrera dem i sina familjer och in i samhället igen.

Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka och beskriva organisationers resurser, förhållningssätt, och metoder för att implementera och bedriva vård och psykologisk behandling för utsatta barn i Maputo, Mozambique. Den har även syftat till att utforska hur de olika interventionerna motsvarar existerande teoretiska modeller kring omvårdnad och metoder för att täcka behov samt att diskutera möjliga förbättringar av faktorer genom teoretiska perspektiv. Tjugo anställda vid åtta organisationer intervjuades med en semi-strukturerad intervjuguide. Resultatet beskriver de olika organisationernas arbete gentemot denna heterogena grupp av utsatta barn.

Synsätt kring arbetet och även rekommendationer beskrivs utifrån de separata organisationerna och även utifrån teoretiska modeller och litteratur. Rekommendationer kan sammanfattas som en efterfrågan för att t ex. förstärka organisationernas samarbete med myndigheter och med bidragsgivande organisationer, samt även inom de separata organisationerna. Begränsade finansiella resurser ansågs ofta vara det största hindret och som påverkade arbetets magnitud och påverkan.  Andra rekommendationer är att t ex. öka andelen lärare och vårdgivare med psykosocialt och specialpedagogisk kunskap samt en fler psykologer för att stödja personal inom organisationerna, i deras dagliga arbete i att ge adekvat stöd till barnen de arbetar med. Litteraturen betonade även rekommendationer kring uppföljning och utvärdering av program, för att öka kunskapen kring interventioner för utsatta barn.