I samband med coronapandemin för tre år sedan gick startskottet för normaliseringen av hybridarbete inom stora delar av den svenska tjänstesektorn. Trots att tillvaron idag kan ses som en efterdyning av pandemin har många arbetsgivare valt att inte gå tillbaka till kontorsarbete utan istället har hybridarbete levt kvar och kan idag anses utgöra det nya normala arbetssättet för kontorsarbetare. I och med att arbetsplatsen i betydande omfattning förflyttats från kontoret till hemmet innebär det nya förutsättningar för arbetslivet och medför både positiva effekter, likväl som utmaningar för arbetsmiljön. Studien syftar därmed till att undersöka hur hybridarbete påverkar det systematiska arbetsmiljöarbetet ur ett arbetsgivarperspektiv. Studien grundar sig på en kvalitativ metod och dess empiri består av semistrukturerade intervjuer med tio chefer inom tre olika statliga myndigheter i Sverige, vars medarbetare har möjlighet att arbeta på distans. Studiens centrala resultat visar på behovet av att individanpassa hybridarbete och att som organisation erbjuda arbetssättet på ett strategiskt sätt. Det tyder även på ett behov av ett utökat stöd och utbildning för chefer i att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete på distans. Vidare indikerar resultatet på svårigheter att göra gränsdragningar i ansvarsfördelningen mellan arbetsgivare och arbetstagare gällande arbetsmiljöansvaret, samt tyder på att ett större ansvar läggs på arbetstagaren i och med implementeringen av hybridarbete.