Samverkan som arbetsform är ingenting som myndigheter kan välja att göra eller inte göra, det är en nödvändighet. Samverkan har i tidigare forskning visat sig vara en förutsättning i det förebyggande arbetet mot ungdomskriminalitet. Syftet med denna studie är därmed att undersöka samverkan mellan Polismyndigheten och socialtjänsten i arbetet med att förebygga ungdomskriminalitet med inriktning på informationsutbyte. För att besvara studiens syfte har följande frågeställningar formulerats; Vilken användning har myndigheterna av varandra utifrån samverkan? Vilka hinder upplever medarbetare med samverkan? Vilka framgångsfaktorer upplever medarbetare med samverkan? För att besvara undersökningens syfte har kvalitativa intervjuer genomförts med fyra anställda inom Polismyndigheten. Den teori som ligger till grund för studien är Danermarks samverkansteori. Resultatet av studien visar att myndigheterna har stor användning av varandra inom ramen för samverkan i relation till förebyggande arbete mot ungdomskriminalitet. Vidare har det gått att identifiera faktorer som hindrar och främjar samverkan. I samverkansarbetet anges resurser, lagstiftning, olika arbetsbeskrivningar samt riktlinjer och modeller som hinder. De framgångsfaktorer som identifierats är kunskap och förståelse samt relationen med socialtjänsten. Genom samverkan kan myndigheterna uppnå mer samhällsnytta. Faktorer som hämmar samverkan kan förhindras genom faktorer som främjar samverkan.