Umeå University's logo

De senaste åren har inneburit förändringar i barnrätt med bland annat införandet av barnkonventionen som svensk lag 1 januari 2020 (Åklagarmyndigheten, 2020) och konventionen som lag skapar möjligheter för en förändrad syn på barn som rättighetsbärare (Singer, 2022). Samtidigt har en kartläggning av domar om vårdnad, boende och umgänge visat på att barns rätt till delaktighet beaktas i låg utsträckning i domarna (Jämställdhetsmyndigheten, 2021), och i tidigare forskning är barns delaktighet i sådant som rör dem ett återkommande ämne av intresse. Syftet med denna studie är att utifrån en kritisk diskursanalys undersöka hur barns rättigheter framställs i traditionellt mediematerial som rör barnrättsfallen lex Bobby, lex Lilla hjärtat och lex Tintin. 11 stycken nyhetsartiklar valdes ut för lex Bobby, och lex Tintin, samt 14 stycken för lex Lilla hjärtat. De huvudsakliga resultaten visar på att barns rättigheter framställs som rätt till skydd och en trygg uppväxt, men även i form av rätt till delaktighet och att få sin röst hörd. De huvudsakliga slutsatserna är att medieframställningarna av barns rätt har förändrats över tid - från att framställa barn som ett objekt i behov av skydd, till en egen aktör som har rätt att få sin röst hörd. Studien visar även att vem som framställs som ansvarig för att barnens rättigheter inte beaktas också har förändrats över tid. I det första fallet lex Bobby, framträdde diskurser som fokuserade på civilsamhällets passivitet gällande att agera vid misstanke om att barn far illa, medan fokuset i den mer sentida medierapporteringen kring lex Lilla hjärtat och lex Tintin manifesterade en enighet kring behovet av lagändringar som tar barns rätt till delaktighet på allvar, och uttryck för att rättsväsendet behöver kompetenshöjningar för att säkerställa att barns egen delaktighet och inställning beaktas i ärenden som rör dem.