Umeå University's logo

Donor conceived (DC) teenagers are of interest as they are brought up in families where they have a genetic bond to one parent and lack a genetic bond to the other. The aim of this study was to investigate the attachment of DC teenagers to their genetic and non-genetic parent and whether the genetic link affects the attachment. We have analyzed whether the type of family form and/or donation type have an effect on the level of attachment on these teenagers. 86 teenagers participated through answering a survey which included the Inventory och Parent and Peer Attachment (IPPA), which was used to measure the attachment of donor conceived teenagers to both their parents. Wilcoxon signed rank test, Kruskal-Wallis H-test, Chi2 test and spearman correlation test were used to analyze the IPPA answers of the DC teenagers. The results showed that a secure attachment was common among the observed DC teenagers, that the attachment to genetic and non-genetic parent did not differ and that the type of donation and family form in which the teenagers were brought up did not seem to influence the attachment of DC teenagers. Consequently, our study indicates that other factors than a genetic link to their parent affect the security of attachment among DC teenagers. Clinical implications include that being conceived through donation should not be considered as a risk factor considering the attachment security to one's parents. Limitations of this study that should be considered are sample bias, the possibility that only high functioning families consented to their children’s participation in the study. 

Få studier har undersökt upplevelser och uppfattningar bland barn som kommit till genom donationsbehandling. Detta är en särskilt intressant grupp att undersöka då de växer upp i familjer där de har ett genetiskt band till den ena föräldern, men inte den andra. Ambitionen med vår studie var att undersöka graden av trygg anknytning inom denna grupp och om kvalitén av anknytning till genetiska och icke-genetiska föräldrar skiljer sig åt. Vi utforskade även om det fanns några skillnader i anknytning hos tonåringar mellan olika donationsformer och familjetyper. 86 tonåringar deltog i studien genom att svara på en enkät som inkluderade the Inventory of Parent and Peer Attachment (IPPA), vilket är ett instrument som mätte anknytning till båda tonåringens föräldrar. Wilcoxon signed rank test, Kruskal-Wallis, chi2 test och Spearmans korrelationstest användes för att analysera tonåringarnas svar. Resultaten visade att en trygg anknytning är vanlig bland de observerade tonåringarna, att anknytningen till genetisk respektive icke-genetisk förälder inte skiljde sig åt samt att vilken donationsform som använts eller familjetyp som tonåringarna vuxit upp inom inte verkar påverka graden av trygg anknytning. Kliniska implikationer är att ha tillkommit genom ägg- eller spermiedonation inte bör ses som en risk för en framtida otrygg anknytning till genetisk eller icke-genetisk förälder hos tonåringar. Begränsningar med denna studie som bör beaktas är urvalsskevhet samt att endast högfungerande föräldrar gav sitt samtycke till sina barns medverkan i studien.