I fokus för föreliggande intervjustudie är de tankar och erfarenheter som sex antal förskollärare har av att använda tydliggörande pedagogik som stöd för barns språkutveckling. Syftet med denna studie är att skapa kunskap om hur metoden används och varför och vilka tecken som har iakttagits på att metoden har effekt på barnens språkutveckling. Studiens teoretiska utgångspunkt ligger i det sociokulturella perspektivet. Utifrån Lev Vygotskijs teorier kring samspel och gemensamt lärande med stöd av olika metoder och verktyg. Teorin kommer att vara till stöd vid tolkandet av studiens empiriska data. För att undersöka studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ metod där sex förskollärare intervjuades. Resultatet visar att förskollärarna implementerat tillämpningen av bildstöd vid olika situationer. Resultatet visar på att bildstödet används för mer än ett ändamål. Informanterna uppgav att de tillhandahåller en översikt av vad som kommer att hända under dagen i form av bilder där olika situationer gestaltas. I andra situationer, som i hallen, vid samlingar och vid måltider används bildstödet mer riktat mot att stärka enskilda barns möjlighet att uttrycka sig. Att förstärka instruktioner och att stärka och vidga enskilda barns ordförråd och hjälpa dem komma till tals. Vidare pekar resultatet på att bildstödet i nuläget framför allt tillämpas i enlighet med de sätt som TEACCH-modellen föreskriver, när den används som stöd för barn med autismdiagnos. De undantag som görs i de båda verksamheterna där barnen uppmuntras att självständigt använda bildstöd i kommunikationen med varandra. Detta tyder på att användningen av bildstöd börjat flytta fokus från att vara ett kompensatoriskt hjälpmedel för enskilda barn, till ett stöd avsett att medvetet stärka alla barns möjlighet att kommunicera.