In this essay I investigate whether political deliberation in an assembly of 300 people that is randomly selected from the entire population (democratic deliberation) is epistemically superior to political deliberation in an assembly of the same size where individuals have been selected based on certain criteria (non-democratic deliberation). I present Helene Landemore’s argument in favor of the epistemic superiority of democratic deliberation and consider Aaron Ancell’s critique of this argument. I argue the point that Ancell’s critique fails but that a conclusive result on whether democratic deliberation is epistemically superior to non-democratic deliberation has to await further investigations, some of which I take to be empirical in nature.
I denna essä undersöker jag huruvida politiskt problemlösande i en grupp av 300 slumpmässig utvalda personer från hela befolkningen befolkningen (demokratiskt problemlösande) är epistemiskt överlägsen politisk problemlösande i en grupp av samma storlek där individer har blivit utvalda baserat på vissa kriterier (icke-demokratiskt problemlösande). Jag presenterar Helene Landemores argument som visar på den epistemiska överlägsenheten av demokratiskt problemlösande och undersöker sedan Aaron Ancells kritik av detta argument. Jag argumenterar för att Ancells kritik misslyckas men att ett slutgiltigt resultat om huruvida demokratisk problemlösning är epistemiskt överlägsen icke-demokratisk problemlösning behöver invänta vidare undersökningar, däribland empiriska sådana.