Umeå University's logo

Abstract

The relationship between emotion and memory has been the subject of several fascinating investigations for decades now. From a developmental perspective, research has demonstrated that episodic/autobiographical memories improve in typically developing children from an early age through adulthood. This is because of their nature in relation to processing emotional regulation strategies and recollection of traumatic or past experiences. The current systematic literature review sought to further explore the relationship between emotion regulation and episodic/autobiographical memories from a developmental perspective. The relationship was investigated using a systematic literature review in accordance with guidlines from the Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analysis. The quality of included studies was evaluated using the Study Assessment Tool for Observational Cohort and Cross-Sectional studies from the National Institute of Health. The search for empirical peer-reviewed articles yielded n=686 participants from various countries who qualified for inclusion from six databases. Due to the heterogeneity of the studies included a meta-analysis could not be done. In terms of emotion regulation strategies, emotional situation knowledge, and sensitive guidance of parental reminiscing, the results show a significant association between emotion regulation and episodic/autobiographical memories. Children as young as three years demonstrated emotional understanding and were able to recall past events, however, older children (4-older) performed better on all memory tasks, indicating that they have developed their cognition strategies well enough to outperform the younger children. Despite the positive association addressed, this systematic review observed some vaiations in the results which were noted due to the study designs included. Although few studies have advanced our understanding of the relationship between emotion regulation, episodic, and autobiographical memories, and traumatic life events, additional study is still required to better understand how these relationships develop and change over time utilizing longitudinal studies.

Sammanfattning

Sambandet mellan känsla och minne har varit föremål för flera fascinerande undersökningar i decennier nu. Ur ett utvecklingsperspektiv har forskning visat att episodiska/självbiografiska minnen förbättras i typiskt utvecklande barn från tidig ålder till vuxen ålder. Detta beror på deras natur i sambandet till bearbetning av emotionella regleringsstrategier och minne av traumatiska eller tidigare upplevelser. Den aktuella systematiska litteraturöversikten försökte ytterligare att utforska sambandet mellan känsloreglering och episodiska/självbiografiska minnen ur ett utvecklingsperspektiv. Sambabdet undersöts med hjälp av en systematisk litteraturöversikt i enlighet med riktlinjerna från Preferred Reporting Items for Systematic Reviews and Meta-Analysis. Kvaliteten på inkluderade studier utvärderades med hjälp av studiekvalitetsbedömningsverktyget för observationskohort-och tvärsnittsstudier från National Institute of Health. Sökningen efter empiriska peer-reviewed artiklar gav n=686 deltagare från olika länder som kvalificerade sig för inkludering i sex databaser. På grund av de ingående studiernas heterogenitet kunde en metaanalys inte göras. När det gäller strategier för känsloreglering, kunskap om känslöreglering situationer, känslig vägledning av förälders reminiscens, visar resultaten en signifikant samfällighet mellan känsloreglering och episodiska/självbiografiska minnen. Barn så ung som tre år visade känslomässig förståelse och kunde återkalla tidigare händelser., dock äldre barn (4 äldre) presenterade bättre på alla minnesuppgifter, vilket tyder på att de har utvecklat sina kognitivs strategier tillräckligt bra för att överträffa de yngre barnen. Trots den positiva samfällighet som adresserades, observerade denna systematiska översikt några av de flesta variationer i resultaten och noterades på grund av studiedesign som inkluderades. Även om få studier har förbättrat vår förståelse av sambandet mellan känsloreglering, självbiografiska och episodiska minnen och traumatiska livshändelser, krävs ytterligare studierna för att bättre förstå hur dessa relationer utvecklas och förändras övertiden med hjälp av longitudinella studierna.