Kriminalitet sjunker allt lägre ner i åldrarna och idag är det ett aktuellt samhällsproblem med det eskalerande skjutvapenvåldet i Sverige. Skolans brottsförebyggande effekt är sedan tidigare etablerad, men studie- och yrkesvägledningens roll är relativt outforskad. Syftet med studien är att få kunskap om studie- och yrkesvägledningens möjligheter att bidra till skolans brottsförebyggande arbete hos unga med ett särskilt fokus på studie- och yrkesvägledares erfarenheter av arbetet med grundskoleelever i ett antal utsatta områden i Sverige.Ett utsatt område är ett geografiskt avgränsat område som klassificerats av polisen som särskilt präglat av kriminalitet. Studien består av sju kvalitativa intervjuer med verksamma studie- och yrkesvägledare på F – 9 skolor inom Polisens kartgränser för utsatta områden. Empirin granskades genom en tematisk analys som stöds av risk- och skyddsfaktorer samt ett teoretiskt ramverk bestående av Careership och Social Cognitive Career Theory. De centrala fynd som framkommit är att studie- och yrkesvägledningsrelaterade insatser behövs i lägre åldrar för att ha en brottsförebyggande effekt. Dessutom framkom särskilda utmaningar i arbetet som studie- och yrkesvägledare i utsatta områden, där unga har andra förutsättningar vilket påverkar deras framtidstro, självtillit och handlingshorisont. Ytterligare en utmaning i det är relationsskapande, främst på grund av tidsbrist men också i kombination med det habitus som gör att de unga inte anförtror sig vuxna. Slutligen har det framkommit att studie- och yrkesvägledning har en roll i det brottsförebyggande arbetet men att denna roll inte alltid kan nyttjas fullt ut. Inför framtida forskning skulle området kunna breddas genom perspektiv på kön, geografi/demografi eller (mer djupgående) ålder.