Umeå University's logo

Varje år är tusentals barn och unga placerade enligt LVU. Bland dessa unga har tidigare studier visat på att ett flertal flickor omhändertas på felaktiga grunder, främst utifrån deras sexuella beteende. Denna studie har genom en granskning av 39 domar sökt efter likheter och olikheter i hur flickor och pojkars eget beteende beskrivs och bedöms utifrån 3 § LVU. Domarna har granskats med hjälp av metoderna textanalys samt kvalitativ innehållsanalys som har visat på att det finns likheter och skillnader i hur flickor och pojkar bedöms. Med hjälp av teorin om genus- och maktstrukturer, med tillhörande begrepp som dikotomin och genuskontrakt, har omhändertaganden enligt 3 § LVU analyserats. Flickors sexualitet nämns i ett flertal domar, dock endast i en pojkes, då utifrån att han riskerar att utsätta andra för sexuella övergrepp. I flickornas domar beskrivs att de blivit utsatta för övergrepp och att det därmed finns en risk för att de i framtiden kan komma att utsättas igen. Utöver detta har studien visat på att flickor bedöms fara mer illa än pojkar trots att de enligt beskrivningarna i domarna har liknande svårigheter. Flickor som använt beroendeframkallande medel bedöms oftare ha ett missbruk än pojkar. Pojkarna däremot beskrivs många gånger som en fara för andra medan flickorna beskrivs som en fara för sig själv. Studiens slutsatser är att genus- och maktstrukturer inverkar på hur flickor och pojkars eget beteende beskrivs och att detta sedan påverkar domsluten i 3 § LVU. Slutsatsen är att domstolens bedömning och domslut många gånger kopplas till vilket kön den unge är av och därmed är inte rättssystemet könsneutrala i sina bedömningar och beslut.