Denna studie syftar till att undersöka hur biståndshandläggare förhåller sig till barnrättsperspektivet i handläggning av ekonomiskt bistånd. Den har även undersökt hur organisatoriska riktlinjer och regler påverkar handlingsutrymmet och handläggningen av ekonomiskt bistånd. Studien har en kvalitativ forskningsansats, och empiriska data har samlats in genom fyra intervjuer med biståndshandläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd i en medelstor kommun i Sverige. Det empiriska materialet har analyserats genom en tematisk innehållsanalys och studiens teoretiska utgångspunkter nyinstitutionell teori och utvecklingsekologisk teori använts som analytiskt verktyg i studiens resultatavsnitt. Resultatet visar på att begreppet barnrättsperspektiv saknar en tydlig definition och att det saknas tydliga riktlinjer för hur man som handläggare arbetar med begreppet. Det framkommer även att barns delaktighet i ärenden som rör ekonomiskt bistånd både är svårt att implementera, samt kan vara problematisk i vissa avseenden. Resultatet av studien visar att det övergripande ansvaret för den ekonomiska situationen ligger hos föräldrarna och att det även är de som ansvarar för att delge information om barnets behov till biståndshandläggarna. För att möjliggöra en tydligare och likvärdig användning av barnrättsperspektivet, samt öka förståelsen för hur begreppet ska appliceras i praktiken, behövs ytterligare forskning som bidrar till utvecklingen av riktlinjer, mätinstrument och metoder för yrkesverksamma inom ekonomiskt bistånd.