Forskning visar att det finns ett samband med isolering och psykisk ohälsa. Människan är en komplex och invecklad varelse som behöver samspel för att fungera. Vårt syfte med denna studie har varit att lyfta fram kriminalvårdares perspektiv på målsättningen med isoleringsceller i svenska häkten samt om målsättningen uppnås. Vi har använt oss av semistrukturerade, kvalitativa intervjuer för att ge informanterna utrymme att ta upp aspekter de anser är viktiga. Under samtliga intervjuer framkom det att de intagnas mående överlag inte var så bra. Informanterna var överens om att intagna som kunde integreras med andra överlag hade ett stabilare psykiskt mående. Samtliga informanter uppgav vidare att de kunde se stor negativ skillnad i måendet på intagna som blivit placerade i isoleringscell. Våra slutsatser är att resursfrågan var betydande vid placering i isoleringscell. Vidare slutsatser är att det fanns utvecklingsmöjligheter inom Kriminalvården när det handlade om att utveckla arbetet med isolering i häkten utifrån befintlig forskning.