Umeå University's logo

Cerebral pares är den vanligaste orsaken till rörelsehinder hos barn och ungdomar. Funktionsnedsättningen cerebral pares kan orsaka begränsad fysisk förmåga och utlösa smärta. Samhällets attityder och utformning av miljö kan påverka barn och ungdomars möjligheter till delaktighet i aktivitet. Meningsfulla aktiviteter kan bidra till en känsla av tillfredsställelse och en känsla av samhörighet. Dagens forskning är begränsad vad gäller barn och ungdomars subjektiva upplevelser av smärta och delaktighet i aktivitet. En litteraturöversikt med systematiska inslag genomfördes och syftet var att beskriva upplevelser av smärta och delaktighet i aktivitet hos barn och ungdomar med cerebral pares. Huvudsökningar har utförts i PubMed, Cinahl och APA PsycInfo. De inkluderade artiklarna är av kvalitativ metod för att besvara syftet med barns subjektiva upplevelser. De inkluderade artiklarna i studien resulterade i tre kategorier och nio underkategorier. Kategorierna var följande: 1) Smärtan begränsar mitt dagliga liv. 2) Kroppen kan hindra och motivera mig i aktivitet. 3) Samhället och omgivningen påverkar min vardag. Resultatet visar barn och ungdomars individuella upplevelser av sin smärta och hur smärtan tar sig i uttryck både fysiskt och psykiskt. De flesta barn och ungdomar upplever smärtan som ett hinder för delaktighet i aktivitet, men även samhället och omgivningens attityder sågs som hinder. Resultatet kan underlätta för intresserade individer inom området samt arbetsterapeuter som i sitt yrkesliv ofta möter barn och ungdomar med cerebral pares.