Unga lättkränkta ynglingar och pojkar med vapen i hand är i dag ett högaktuellt ämne. Så var fallet även i 1600-talets patriarkala hederskultur. Misogyna skymford saknades inte i 1600-talets duelljargong, men till skillnad från idag var anspelningar på pojkaktighet minst lika gångbara som skymford. Bland dessa intog morsgrisen en särställning. Men strider utkämpades också på andra slagfält än det militära under barocken. Ett sådant var kärleken, ofta skildrad som ett krig mellan könen. Här härskade en liten naken pojke eller pilt under namn av omväxlande Cupid, Astrild och Amor som tyranniserade alla och envar med sin pil och båge och sina eldbloss. Vilka föreställningar om manlighet och omanlighet återspeglades i dessa till synes motsägelsefulla pojkgestalter? Det är ämnet för den här artikeln.
Images of young, easily offended youths and boys, with weapons in hand, are today rarely out of thenews cycle. Interestingly, this was also the case in the patriarchal honour culture during the 17thcentury. Misogynistic insults were not lacking in 17th-century duelling jargon, but unlike today, allusionsto boyishness were not solely pejorative. Among these, mama’s boy occupied a special position. Battleswere also fought in arena other than the military during the Baroque period. Love, was, for example,often depicted as a war between the sexes. Here ruled a little naked boy, referred to as Cupid, Astrildand Amor, tyrannizing everyone with his bow and arrow. The questions to be explored in this article arethe following: what notions of masculinity and unmanliness were reflected in these contradictory boyfigures? And what was it about the boy’s alleged character that actualized these contradictory rhetoricalfigures of the boy as submissive versus his tyrannical omnipotence?