Umeå University's logo

Studiedesign: Deskriptiv laborativ studie

Introduktion: En främre korsbandsskada är en vanlig men allvarlig skada inom idrotten. Trots en läkt skada kan individen uppvisa förändringar i form av fysiska faktorer såsom förändrat rörelsemönster, eller psykologiska faktorer såsom ökad rädsla för återskada. Personer som drabbats av en främre korsbandskada har setts uppvisa en asymmetri mellan det skadade och det friska benet genom en ökad avlastning i det skadade benet. Den traditionella rehabilitering avser en individ som återställd när denne klarar en uppsättning standardiserade fysiska tester för knät. Studier har dock visat på att även psykologiska faktorer har en betydande roll vid förändrat rörelsemönster och återgång till sport.

Syfte: Undersöka psykologiska faktorers relation till avlastning i knäleden under idrottslika hopptest med och utan sekundära kognitiva uppgifter för personer med en främre korsbandsskada. Ett sekundärt syfte var att undersöka skillnader i avlastning mellan de två hopptesterna.

Metod: Tio kvinnliga idrottsaktiva idrottare som tidigare opererats för en främre korsbandsskada utförde drop-jump test med och utan sekundära kognitiva uppgifter. Avlastning i knäleden mättes genom asymmetri i maximalt knäflexionsmoment under de första 100 ms av landningen mellan respektive ben. Testerna utfördes i ett rörelseanalyslaboratorium där åtta rörelsekameror och två kraftplattor användes. Enkäten Anterior Cruciate Ligament Return to Sport after Injury (ACL-RSI) användes för att kartlägga psykologiska faktorer såsom känslor, förtroende och riskbedömning. Pearson’s korrelationskoeficcient användes för att analysera samband mellan ACL-RSI och asymmetri i knäflexionsmoment och presenterades i spridningsdiagram. Parat T-test tillämpades vid jämförelse av avlastning i knäleden mellan de båda hopptesterna.

Resultat: Inga signifikanta samband påvisades mellan asymmetri i knäflexionsmoment och ACL-RSI varken i hopptest utan eller i hopptest med tillägg av kognitiv uppgift (Pearson’s R=-0.210-0.502, p=0.168-0.652). Inga tydliga skillnader observerades i knäflexionsmoment mellan benen vid hopptest utan kognitiv uppgift (p=0.103). Däremot visades ett lägre knäflexionsmoment i skadat ben relativt oskadat ben vid hopptest med tillägg av kognitiv uppgift (p=0.024). Inga tydliga skillnader observerades i asymmetri i knäflexionsmoment mellan hopp utan o ch hopp med tillägg av kognitiv uppgift (p=0.176).

Konklusion: Studiens resultat indikerar på ett minskat knäflexionsmoment i det skadade benet jämfört med det oskadade. Detta gäller främst i hopptestet med sekundära kognitiva uppgifter. Ingen slutsats om psykologiska faktorers påverkan på avlastning i knäleden kan dras på grund av låg signifikans. Den låga deltagarantalet gör att detta arbete kan ses som en pilotstudie, varpå den kan bidra till hypotesgenerering vid framtida forskning. Framtida studier bör även inkludera ett större antal deltagare samt även de individer som ej återgått till sport.