Umeå University's logo

Syftet med denna studie är att ta ut särskilda diskurser om framtidens bibliotek i två science fiction-romaner, En bättre värld av Anthony Doerr och Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng och urskilja vad de kan säga om samtidens förväntningar på och oro kring dagens bibliotek. 

Den valda metoden för studien är diskursanalys, och särskilt Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori. Denna teori utgår från att verkligheten skapas genom språket och att olika diskurser, alltså de sätt som vi skriver och pratar om någonting, strider om hur verkligheten ska uppfattas. Genom denna teori, samt färdiga analysfrågor och den kvalitativa textanalysens arbetssätt, urskildes två diskurser om bibliotekets framtida funktion, en om dess framtida möjligheter och en om dess framtida utmaningar. Dessa diskurser fick namnen skydd av den kollektiva kunskapen, förmedling av förbjuden information, den farliga boken och effektiv informationsåtervinning. Antagonism, alltså en rådande meningsskiljaktighet mellan diskurserna, kunde också urskiljas. Utifrån diskurserna och antagonismen kunde både oro och förhoppningar om dagens bibliotek skönjas: För det första var det en oro över klimatkrisens hot mot biblioteksbeståndet, för det andra en förhoppning om att AI ska utveckla biblioteken och göra de mer effektiva, för det tredje fanns det en oro om politikens kontroll över bibliotekets samlingar och till sist en oro över att viktig information ska missas i det enorma informationsflödet. 

I dialog med tidigare forskning gick det att se att denna oro och förhoppning till stor del var densamma i äldre science fiction-litteratur som i modern. Det som skiljde den äldre litteraturen från den nya var vilken typ av teknologi som beskrevs och att nyare litteratur fokuserade mer på den politiska kontrollen.