Umeå University's logo

Syftet med denna studie är att undersöka vilka möjligheter och begränsningar biståndshandläggare inom LSS kan se med utveckling av digitalisering inom socialt arbete, och mer specifikt när det gäller handläggning av ärenden med stöd av Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387) [LSS]. Under det senaste decenniet har det digitaliserade samhället i Sverige kraftigt expanderat. Troligtvis kommer utvecklingen av digitalisering att fortsätta att öka, då Sveriges digitaliseringspolitik har satt som mål att vara det ledande landet i världen med att ta vara på digitaliseringens möjligheter. Utveckling av digitalisering inom socialt arbete är inget undantag, då många olika digitala verktyg har etablerats även inom socialtjänsten. Målet med digitalisering är att effektivisera och förenkla arbetet. Utvecklingen har främst setts inom ekonomiskt bistånd då automatiserad beslutsfattning är implementerad inom vissa kommuner.

Empirin analyserades utifrån kommunikationsteori och begreppet empowerment. Vi använde oss av kommunikationsteori då kommunikationskravet har en central betydelse inom LSS, men även utifrån lagstiftning som LSS är utformat ifrån. Empowerment använde vi oss av för att förklara betydelsen av självbestämmande och delaktighet, då de är några av grundprinciperna i LSS-lagstiftningen Vi har genomfört fyra intervjuer med representanter från biståndståndshandläggare inom LSS. Studiens resultat skildrar att LSS-handläggare är enade i det mesta gällande de möjligheter och begränsningar som utveckling av digitalisering inom handläggningen kan innebära. Resultatet lyfter viktiga aspekter av en utveckling av digitalisering, som bland annat att det finns mycket att ta i beaktning, specifikt de etiska aspekterna. Resultatet visade även vikten av delaktighet hos klienten och de kommunikationssvårigheter som kan förekomma i digitala samtal. Våra slutsatser är att det finns en hel del möjligheter, men även olika begräsningar som man behöver ta i hänsyn till för att kunna utveckla digitalisering inom LSS-handläggning. Vidare är slutsatserna att det är av stor vikt att det fortfarande ska vara upp till handläggaren utifrån sin yrkesprofession att bestämma hur digitaliseringen ska användas för klientens bästa