Läsförståelsen hos Sveriges 15-åringar sjunker drastiskt och läsfrämjande arbete med barn och unga har förstärkts i bibliotekslagen. Samtidigt har FN:s barnkonvention blivit lag och medfört att barns delaktighet är ett högaktuellt ämne. Utifrån detta och att biblioteksforskare anser att barnbibliotekets utformning behöver ses över, är studier av biblioteksrum i syfte att stärka barns delaktighet och litteracitetsutveckling befogat. Rummet kan fungera som resurs i det didaktiska arbetet med barn och denna studie syftar till att belysa att rummet som resurs även kan tillämpas på barnbibliotek. Rummets betydelse för läsfrämjande arbete på barnbibliotek har här studerats genom observationer av barnens interaktioner med biblioteksrum och intervjuer med bibliotekspersonal, på tre olika barnbiblioteksverksamheter. Studien har undersökt de olika metoder genom vilka barnbiblioteken arbetar med läsfrämjande och barns delaktighet och hur bibliotekspersonal utformat rummet för att stödja detta. Analysen har sin utgångspunkt i teorier om rummets betydelse, litteracitetsbegreppet och olika förståelse av barns delaktighet.Resultaten visar på att barns delaktighet på barnbibliotek inte är oproblematisk. I synnerhet var det inte oproblematisk att få barnens synpunkter på utvecklingen av verksamheten. Att fråga barnen var mindre effektivt än att observera och samspela med dem. Läsfrämjande verksamhet kan vara att utforma rum som tillgängliggör böcker till barnen och inbjuder till högläsning men kan även vara att erbjuda vägar in till litteraturen genom berättande och olika estetiska uttryckssätt. Men oavsett synen på läsfrämjande, gagnar en medveten utformning av rummet verksamhetens syften genom att underlätta barnens utforskande av sin litteracitet och sin delaktighet på barnbiblioteket.