Umeå University's logo

Studien handlar om hur tjänstemän inom ekonomiskt bistånd upplever barnrättsperspektivet under utredningsarbetet med barnfamiljer, samt vilket handlingsutrymme de har i deras bedömningar utifrån barnrättsperspektivet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre handläggare och en enhetschef från en större och en mindre kommun. Studien använder handlingsutrymme och delaktighetsmodellen som teoretiska begrepp. Resultaten visade att barnrättsperspektivet blivit bortprioriterad, att tjänstemän sällan gjorde barn delaktiga i utredningsarbetet och att tjänstemännen upplevde ett handlingsutrymme men med vissa begränsningar. Det framkom däremot ett barnperspektiv i deras arbete, vilket präglades av organisationens satta ramar, samt kultur och traditioner på arbetsplatsen. Studien visade även att det finns moraliska aspekter som tjänstemännen arbetade efter och att det formade deras handlingsutrymme, vilket bland annat visades i att skydda barnen från ansvar över familjens ekonomiska situation. Slutsatsen är att arbetet med barnrättsperspektivet var begränsat där tjänstemännen inte gjorde barnen delaktiga i utredningsarbetet. Det fanns till viss del möjlighet till att göra individuella bedömningar, dock att tjänstemännen främst utgick ifrån riktlinjerna.