Umeå University's logo

Förskolan utgör en viktig roll i att möjliggöra tidiga insatser för en god och likvärdig uppväxt (SOU 2020:46). I denna studie undersöks en tvärprofessionell samverkansmodell för tidiga insatser som kallas Samverkan för Barnets Bästa (SBB)1. Syftet med studien är att undersöka pedagogers2, specialpedagogers och rektorers uppfattning och erfarenheter av arbetet med SBB. Begreppen barn i behov av särskilt stöd, samverkan och tidiga insatser förklaras utifrån rådande styrdokument och tidigare forskning. Kontextens betydelse i korrelation till dessa tre begrepp, lyfts också fram. I avsnittet teori avhandlas studiens specialpedagogiska perspektiv utifrån det relationella och kategoriska perspektivet. Utifrån innehållsanalysen av intervjuerna med studiens nio informanter framkommer det att relationell kompetens och strävan efter ett empatiskt förhållningssätt framhävs som tydliga framgångsfaktorer för samverkan genom SBB. Dock framkommer en osäkerhet kring vad SBB är, när det bör erbjudas och vilka insatser det kan leda till. Denna osäkerhet lyfts framför allt av rektorerna och pedagogerna, medan specialpedagogerna upplevs väl införstådda i samverkansformens funktion. Studiens viktigaste slutsats visar att tidiga samordnade insatser är viktiga för att upptäcka och motverka ohälsa hos yngre barn i förskolan, samtidigt som ett relationellt förhållningssätt hos personer som möter och arbetar med barn är avgörande för hur insatserna initieras och genomförs. Även tillgång till resurser och specialpedagogisk kompetens inom förskolan visar sig vara en avgörande faktor för att upptäcka tidiga tecken på ohälsa hos barn. Fortsatt forskning behövs för att öka kunskapsspridning kring ett specialpedagogiskt perspektiv på förskolans möjligheter och hinder för samverkan genom SBB med fokus på förskolekontextens betydelse.