Psykisk ohälsa och missbruksproblematik är två stora områden som många gånger kopplas samman där samsjuklighet blir ett faktum. Vid samsjuklighet krävs en samverkan som idag inte fullt ut fungerar som den bör. Syftet med denna studie är att undersöka hur socialarbetare i norra Sverige beskriver och arbetar med klienter med samsjuklighet samt hur samverkan med andra myndigheter ser ut. Till grund för studien återfinns tidigare forskning som belyser samsjuklighet, dess komplexitet och hur de krävs en samverkan som även den har sina för- och nackdelar. Vidare är studiens teoretiska utgångspunkt den biopsykosociala teorin.
För att samla in data har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med fem socialarbetare i norra Sverige. Det insamlade materialet analyserades därefter genom en tematisk analys. Resultatet visar att socialarbetare träffar en stor mängd klienter som har en samsjuklighet, där arbetet blir komplext då det krävs en samverkan för att klienten ska få rätt stöd. Det synliggjordes stora hinder kring arbetet, både organisatorisk och individuellt. Vidare belystes att socialarbetarna har ett stort intresse för klienterna där de ska vara i fokus.