Umeå University's logo

Anmälningsskyldigheten reglerar vissa yrkesverksammas plikt att anmäla oro för barn till socialtjänsten. Trots tendenser till att antalet anmälningar ökar, visar både nationell och internationell forskning på att det finns hinder för professionella att anmäla.  Syftet med detta studentarbete var att undersöka hanteringen av anmälningsskyldigheten mellan skola och socialtjänst samt hur samarbetet myndigheterna sinsemellan kan förebygga de hinder som skolan möter i relation till att göra anmälan. Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med tre rektorer och två chefer vid socialtjänsten i en svensk kommun. Intervjuerna analyserades med hjälp av Jonna Bornemarks teori om omdöme och Arlie Russel Hochschilds teori om känslor. Resultatet visade att skolans anmälningsskyldighet är betydelsefull, men att spörsmålet anses vara en kollektiv angelägenhet snarare än individuell. Hinder för att göra anmälan kan förstås som en rädsla för att göra fel mot barn, föräldrar, medarbetare eller egen moral. Vidare visar resultatet att svårigheter att samarbeta i frågan kan förklaras utifrån att de logiker som utövas av skola respektive socialtjänst skiljer sig åt. För att underlätta för skolpersonal att efterfölja anmälningsskyldigheten, behöver de båda förvaltningarna skapa förutsättningar för samarbete myndigheterna sinsemellan. För ett gott samarbete, visade resultatet, behövs tillit till varandras och den egna förmågan. Studentarbetet belyser särskilt att anmälningsskyldigheten kräver träning i att handla i osäkerhet, att rutiner vid anmälan kan bidra till önskade och oönskade känslor samt att socialtjänsten behöver ta tydligare initiativ till samarbete i förebyggande syfte.