Umeå University's logo

Bakgrunden till detta examensarbete tar avstamp i automatiseringens utbredning inom välfärdssektorn. En aktiv digitaliseringspolitik bedrivs på nationell nivå där argument som effektivitet och rättssäkerhet motiverar implementeringen av ADM, eller automatiserat beslutsfattande. Dock har denna politik en inverkan på det sociala arbetets handlingsutrymme och hur det bedrivs. Syftet med studien är därmed att undersöka hur automatiserat beslutsfattande påverkar biståndshandläggares handlingsutrymme. Metodansatsen i examensarbetet är en litteraturstudie av kvalitativ karaktär vars empiri utgörs av vetenskapliga artiklar. Dessa artiklar har sedan studeras med hjälp av tematisk analys, där vi utifrån extrakt i datamaterialet ringat in återkommande mönster och generella temana. Resultaten analyseras och diskuteras utifrån nyinstitutionell teori och Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati. Våra fynd pekar på att automatiserat beslutsfattande ökar såväl som minskar handlingsutrymmet samt i de flesta fall medfört en organisatorisk uppdelning av försörjningsstödet, där handläggare får antingen mer klienttid eller fler ärenden att övervaka. Vidare visar resultaten att arbetsmarknadsåtgärder i många fall förflyttats från handläggare till jobbcoacher. Utifrån vår teoretiska analys drar vi slutsatsen att automatiserat beslutsfattande utesluter och/eller omdefinierar Lipskys handlingsutrymme. Vi kommer även fram till att det höjer rättssäkerheten samt både kan öka och inskränka möjligheten till relationsskapande. Avslutningsvis kan automatiserat beslutsfattande förstås som en nödvändighet utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv.